Dags att gå vidare

Det kan vara tufft och även svårt att inse när det är dags att lämna en relation, när det är dags att fortsätta framåt på egen hand. Såhär ser livet ut, vi alla utvecklas individuellt. Ibland växer vi tillsammans men ibland växer vi ifrån varandra, åt var sitt håll. Oavsett om det är i ett långt förhållande eller om det är i ett helt nytt, så tror jag att när båda parterna inte är på samma ställe i livet på samma gång så kan det vara svårt att mötas fullt ut. Det är som att vi inte ligger på samma frekvens rent energimässigt, det är svårt att få en match då. Om någon sänder ut sin radiostation på 105,9 och mottagaren har sin på 104,9, så kommer det fortfarande gå att höra vad som sägs men det kommer antagligen brusa och vara en del störningar. Om den andre knappar in 98,0 så kommer det antagligen inte gå att höra något alls, för det är alldeles för långt ifrån 105,9. Men om både den som sänder ut och den som tar emot har sin på 105,9, då kommer det vara en match där mottagningen är helt klar.

Vi vill väldigt gärna möta vår partner på samma frekvens som oss själva, för det är då vi känner att vi verkligen kan förstå varandra och kanske har vi även liknande värderingar i livet. Hur fint vore det inte att få vandra hand i hand jämsides på samma väg genom livet med någon du älskar? Det är fantastiskt! Men det kan ibland vara svårt att acceptera att alla inte är menade att följa vår väg, ibland tar den gemensamma vägen slut vid ett vägskäl.

”Det krävs två för att dansa tango”

.

Oavsett om det är ett långt förhållande från tidigare eller om det är ett helt nytt så är det viktigt med en balans i en relation. Vi kan göra mycket, vi kan finnas där för någon, stötta, bekräfta och ge av oss själva. Men när det kommer till kärlek så kan vi inte bara ge förbehållslöst hur länge som helst. Det skall hela tiden finnas en balans för en sund relation. Du ska komma ihåg att du förtjänar att få tillbaka minst lika mycket som du ger. En relation är att ge och ta, inte bara att en ger och en tar. Det är viktigt att man möter varandra halvvägs. I en relation är man två, en ska inte behöva gå hela vägen till den andre, man måste mötas på mitten. Båda tar var sitt steg mot varandra, båda gör sitt jobb, båda tar sitt ansvar och man möts halvvägs. En relation ska vara balans, harmoni. En relation ska vara något man skapar tillsammans med en annan människa.

Att inse och sedan acceptera att det är en obalans kan vara tufft, för ofta vill vi så mycket, vi vill att saker ska fungera. Men här är det viktigt att vi tänker på oss själva, det handlar om self-love och självrespekt. Känn efter hur långt du kan gå, gör det du kan, var öppen och ärlig med dina känslor, prata, ge möjligheter, ge kärlek, ge omtanke, ge av ditt tålamod. Men när du gjort det fullt ut, när du gjort allt du kan och den andre personen ändå inte kan möta dig i det, då måste du respektera det. Vi kan försöka att släpa någon framåt för att få med oss den personen på vår resa och vi kan välja att vänta in personen. Men till sist finns det en gräns. Detta är ingenting vi ska behöva göra. Vi ska inte behöva sätta våra liv på ”hold” för någon annan, inte heller ska vi behöva kämpa och slita för att försöka få med någon. Då är det bättre att låta bli. Att släppa taget och gå vidare.

Det är inte alltid lätt, men se värdet i ditt egna liv och fokusera på det du ska göra istället. Se vad ditt livssyfte eller din dröm är och fokusera på det. Du är för viktig för att sätta dig själv åt sidan. Du förtjänar att bli bemött halvvägs. Du förtjänar att bli bemött i kärlek, att bli sedd och bekräftad. Du förtjänar att få ta emot lika mycket kärlek som du ger.

Så släpp taget eller sluta vänta, fokusera framåt på din väg. Det kanske inte är vad du önskade just nu, men för nu så fortsätt framåt på din egen väg i livet. Kanske är det inte meningen att den personen ska vandra med dig, kanske dyker det upp en ny person som slår följe med dig, kanske korsas nya vägar med din? Och om det är meningen att den där personen ska vandra jämsides med dig så får den personen helt enkelt komma ikapp när hen känner sig redo. Ha tillit till att allt blir som det är menat att bli.

Tids nog kommer någon, antingen någon som kommer ikapp bakifrån eller någon ny framifrån, och tar din hand för att vandra tillsammans med dig. Tills dess så fortsätt framåt på egen hand! Fortsätt mot ditt syfte, mot din dröm! Du är stark, du är fantastisk!❤️🌟

På återseende

Har du någonsin blickat in i en annan människas ögon och känt att det finns något djupare mellan er? Att det finns något välbekant, en känsla av ”hemma” eller en djup samhörighet? En känsla av ni setts tidigare? Du kan då vara säker på att detta är någon du fått återse från ett tidigare liv. Många är dem som skräms av det vi kallar döden. Det kan vara ett mörkt och tungt ämne. Det här inlägget är inget sådant, tvärtom, detta handlar om när du får återse en älskad, någon du levt med i ett tidigare liv.

Jag vill bara tillägga att jag skriver utifrån min tro och min upplevelse här. Sedan är det alltid upp till dig att känna hur du känner inför det, vad som resonerar med dig och själv välja din egen sanning. Men min sanning är att vi aldrig dör. Våra själar reser vidare när vår fysiska kropp är gammal, sliten och till sist förbrukad. Vi har haft flera tidigare liv, och vi kommer få nya liv framför oss. Vi kommer till jorden för att lära oss, för att utvecklas, för att nå en högre medvetenhet. Vi lär av våra medmänniskor. Ibland är vi läraren för någon annan, ibland är vi eleven.

Tidigare liv är något enormt fascinerande. Som en sak är hur vi kan bära på trauman från upplevelser bortom detta livet, som sträcker sig så långt tillbaka som till liv innan detta. Kanske har du alltid haft ett speciellt beteende, en speciell känsla, en speciell rädsla som du inte kan förstå, hur mycket du än letar i ditt förflutna så kan du inte förstå hur den uppstått? Detta är ett sådant tillfälle där det kan finnas sådant som ligger kvar från tidigare liv. Jag har själv flera egna upplevelser där jag har fått återuppleva mina tidigare liv, som har kunnat förklara mycket för mig som jag tidigare inte förstått. Beteenden och mönster i mitt liv som uppkommit från tidigare liv. Om vår själ aldrig dör, så blir det logiskt att vi alltid bär med oss de upplevelser som vi haft tidigare, lagrade i själens minnesbank. Har vi, av någon anledning, inte bearbetat dem färdigt tidigare så ligger dem där som öppna sår. Genom att bli medveten om dessa, och att de ligger i vårat förflutna och inte längre kan skada oss så kan vi få möjligheten att läka det där såret. Låta varet och skiten komma upp så att ett fint litet ärr kan bildas istället. Vi kan då äntligen släppa den rädsla eller bryta det mönster vi tidigare haft och bli fria!

Har du någonsin blickat in i en annan människas ögon och känt att det finns något djupare mellan er? Att det finns något välbekant, en känsla av ”hemma” eller en djup samhörighet. En känsla av ni setts tidigare? Du kan då vara säker på att detta är någon du fått återse från ett tidigare liv. Hur fantastiskt är inte detta? Jag blir så rörd av bara tanken. Kanske levde du tillsammans med din stora kärlek i ett tidigare liv, ett liv som på något sätt avslutades på ett sätt som ingen av er önskade?

Jag har själv återupplevt ett tidigare liv och hur min älskade togs ifrån mig genom döden. I det livet visste jag inte mer, jag trodde inte man någonsin skulle kunna ses igen. Så jag blev helt totalt krossad och jag levde olycklig resten av det livet, tills jag en dag inte stod ut längre. Det är en mycket tragisk historia. Men det vackraste av detta är att jag idag, i detta liv har fått återse den personen. Den personen som jag älskade av hela mitt väsen, som togs ifrån mig genom en olycka som gjorde att hon dog. Idag, i detta liv, så har jag fått turen att återse henne, idag är hon min vän. När den insikten träffade mig, att här är jag idag, levande, i en ny tid, på ett nytt ställe och här återses vi på denna jord, på samma ställe i världen. Allt detta bara för att vi som själar har en så djup kontakt till varandra och för att jag dessutom skulle få denna insikten och lärdomen. Ungefär som på en teater, där skådespelaren ibland går av scenen, men bara för att gå in bakom kulisserna för att byta kostym innan de åter kommer ut på scenen igen. Oavsett vilken kostym vi har så är vi densamma där innanför, och vi kan, trots den nya kostymen, känna igen varandra, nämligen på ögonen. Det ligger mycket i uttrycket att ögonen är själens spegel.

Tänk bara så vackert det är att få chansen att ses igen, ett liv i en svunnen tid där vi inte fick leva det liv till fullo som vi önskade. Nu har vi givits en ny chans. Vi har längtat efter varandra, så länge och till sist har vi kommit ut på scenen i samma stund bara för att äntligen få återse varandra, för att efter all denna längtan få hamna i varandras varma trygga famn igen. En stark kärlek och en stark förbindelse mellan två själar kan aldrig försvinna. Inte ens det som vi kallar döden kan skilja dessa två åt.

Livet är på så sätt evigt, och kärleken mellan två själar kommer föra dem samman igen. Oavsett om det är i nästa liv, eller om det är i just denna stund.

Öppna upp

Hon öppnar sin dörr, på vid gavel. Den har varit stängd så oerhört länge, men det har den varit för att hon har valt det, velat vara i fred ett tag. Men nu är det äntligen dags. När dörren väl är öppen ser hon sig förvånat om och inser att det är tomt utanför dörren. Hon kunde nästan svära på att det var någon som hade knackat på den, men när hon nu väl vågat öppna upp så är där helt tomt.
Något glimmar till på golvet och fångar hennes uppmärksamhet, hon böjer sig ner mot föremålet. När hennes fingrar greppar om det svala föremålet så blixtrar det till för hennes inre, en bild svischar förbi och sedan ser hon stjärnor. Stjärnor som faller över en gnistrande himmel där luften är varm. Hon ser de blåa, hur de glittrar mot det mörka och kontrasten är slående. En flock av bevingade varelser i olika färger flyger genom hennes mage. Hon öppnar upp handen och ser på föremålet. En nyckel. Så välbekant den är, som om hon sett den innan. Ett ljud fångar hennes uppmärksamhet och hon lyfter blicken. Framför henne vilar en korridor och i slutet av den står en röd dörr öppen på vid gavel. När hon kommer närmare ser hon att den öppna dörren har ett svart galler i dess öppning. Långsamt lägger hon händerna på gallret. Fingrarna glider över den kraftiga metallen och landar på ett stort lås. Där innanför i mörkret rör sig en gestalt. När den kommer närmare känner hon genast igen personen även fast hon inte känner honom. Han greppar om gallret och vilar sitt ansikte mot det och tittar på henne med blanka ögon. Hon gör likadant, greppar om gallret intill hans händer och tittar på honom. Det blixtrar till för hennes inre och hon ser återigen stjärnorna och det fladdrar till inom henne.
Hon sväljer hårt och minns sedan nyckeln. Sakta sätter hon det i låset och inser att den passar perfekt. Det klickar till när låser går upp. Deras blickar möts igen och det blixtrar till och de båda ser stjärnorna som faller över den sammetsblå himlen. Ett leende sprider sig över hans läppar. Hon tar ett steg åt sidan så att han ska kunna öppna gallerdörren. Hans hand vilar tvekande på handtaget och hon kan se hur fingrarna skakar. Hans blick far hastigt över henne och över korridoren bakom henne.
”Kom”, viskar hon. ”Öppna upp!”


Att våga öppna upp för dina känslor kräver ibland mod. Du kan få hjälp att låsa upp dörren, men det är alltid du själv som måste våga öppna upp och sedan ta steget ut genom dörren.

Jag upplever att många människor har tryckt undan sina känslor, buntat ihop dem och sedan låst in dem i sitt hjärta. Framförallt de känslor som vi uppfattar som dåliga eller obekväma, eller de som vi inte vill känna. Det kan vara ilska, sorg, oro, förlust, övergivenhet, skam, skuld och så vidare. Ibland även kärlek, om vi förknippar den känslan med något annat som kan kännas obekvämt, till exempel om vi har erfarenhet av att bli lämnade eller avvisade. Vissa har till och med slängt bort den där nyckeln. Men som tur är så kan ibland någon annan hjälpa dig att finna din nyckel och låsa upp ditt hjärta. Men sedan är det upp till dig om du har mod att öppna upp.

Till dig vill jag säga – du vågar! Du är modig! Du har mod att möta dina känslor! Du har kontroll över dem! Till en början kan det bli mycket som kommer på en och samma gång om du har samlat på dig ett tag. Det kan komma tårar, det kan komma ilska, det kan komma på många olika sätt. Men låt det komma! Känslorna är inte farliga, de kommer inte att förgöra dig! Att våga vara i sina känslor och visa dem när de kommer, oavsett vad det är – kärlek, glädje, uppskattning eller om det är sorg, tårar, osäkerhet – så är detta det absolut modigaste du kan göra! När du förstår att den som är i kontakt med sina känslor och vågar uttrycka dem är den starka och modiga personen så blir det lättare att släppa fram allt. Du kommer känna dig så oerhört mycket lättare efteråt och dessutom kommer du känna dig mycket mer harmonisk i ditt inre.
När du rensat ut, så kan du sedan börja ta itu med varje känsla när den väl kommer och istället för att se den som något jobbigt så kan du kanske känna tacksamhet och se den som din vägvisare i livet, det som visar dig vägen efter din själs önskan och avsikter.


Öppna din dörr och låt inte det där gallret – rädslan – stå i vägen för ditt hjärtas önskan och dina känslor. Du har mod att ta steget, du har mod att öppna upp! Du vill inte gå miste om de gnistrande stjärnfallen – så öppna upp.

Skapa och forma dina relationer

Hela livet är en stor skola där vi hela tiden lär, genom mötet med oss själva och genom mötet med andra som speglar oss. När vi zoomar ut en bit och kan se hela bilden så är det lättare att se vad det var som vi skulle lära oss i denna stunden i livet. Varenda gång en ny insikt landar in så känner man hur man växer och ens medvetenhet expanderar. Med en större medvetenhet kan man se och förstå mer i livet. Det är ungefär som att jämföra med en fyr, när vi får en ny insikt, när vi lärt oss något nytt, då ökar vår medvetenhet, då kan vi ta ett steg upp för trappan. När man är högt upp i den där fyren då är det väldigt lätt att få en god sikt genom att blicka ut över ett större område och se hela bilden, än om man är längst nere i fyren och kanske inte kan se något alls för träden som är i vägen och skymmer sikten.

Jag känner mig så välsignad när jag får insikter. Det kan vara lätt att läsa något eller att höra något, men när jag verkligen på djupet förstår någonting – då jag får den där insikten som känns i hela kroppen när den landar in. Den upplevelsen gör mig så glad och tacksam. För mig är en insikt en medvetenhet om att jag precis lärt mig någonting nytt och när jag upplever det nu för tiden så får jag en eufori känsla i kroppen. Det är fantastiskt! Jag uppskattar så mycket att få nya lärdomar! Här om dagen så träffade en ny insikt mig som en blixt från en klar himmel. Baaam, sa det! Det var egentligen något jag redan visste om, något mitt logiska tänkande, något som mitt huvud kunde förstå. Men det är en stor skillnad på att tänka något och att känna något. När insikten trillade in så kunde jag känna det i hela kroppen, jag kunde förstå i hjärtat, inte bara intellektuellt.

Väldigt ofta har vi ett skevt förhållningssätt till hur relationer skall vara. När jag säger relationer så menar jag alla typer av samvaro med andra människor – familj, vänner, partners, kollegor och så vidare. Vi kan ibland vara väldigt trångsynta när det kommer till relationer. Vi har förväntningar på att saker och ting skall komma till oss helt färdigt.

Tänk dig att du vill köpa en kopp gjord av keramik. Den levereras antagligen till din dörr, inpacketerat i vackert presentpapper och att allt är helt perfekt. Det vore ju i och för sig oerhört skönt, då skulle vi slippa göra någonting alls. Vi skulle inte behöva tillverka den där koppen och allt jobb som ligger bakom tillverkningen, den fina inpackningen och leveransen till din dörr. Men vad skulle vi då lära oss? Och skulle den där koppen bli personlig för dig?

Tänk istället om du får en lerklump, av bästa möjliga kvalité, den kan du forma och av den kan du skapa precis exakt vad du vill. Den där lerklumpen har en sådan stor potential, att du skulle kunna göra nästan vad som helst med den. Du kan välja om du vill ha en kopp eller kanske vill du hellre ha ett fat? Det som krävs från dig är lite ansträngning i form av tid, energi och kärlek. Genom att jobba med den där lerklumpen så kan du forma en kopp, precis så som du vill att den ska se ut, tänk dessutom så mycket du skulle lära dig på vägen!

Såhär tänker jag att det är med relationer, framförallt när det kommer till partners. Ibland förväntar vi oss att den där personen ska komma in i vårat liv, pang boom säger det och allt bara är helt fantastiskt från start! Eller? Hur ofta händer det, egentligen? Kan det vara så att vi är lite för trångsynta om vi tror att detta är det enda sättet det skall vara på? Kanske kan det vara så att relationer behöver man snarare jobba med? Det viktigaste är att det där man utgår ifrån, att själva grundmaterialet är bra och av fin kvalité. Så att vi sedan kan forma den till att bli så som vi vill ha det. Relationer kommer nog ganska sällan in i våra liv helt färdiga och perfekta. Det är inte meningen, vad ska vi då lära oss som kan ge oss insikterna så att vi kan få klättra uppåt i den där fyren? Jag tror att vi behöver jobba tillsammans med den andra personen. Att man hjälper varandra, man utmanar varandras rädslor men man stöttar varandra i dem också, man hjälper varandra att växa helt enkelt. Då kan vi forma den relation vi önskar, tillsammans. Samtidigt som vi strävar mot något som vi känner oss nöjda med, så lär vi oss på köpet och på så sätt får vi en högre medvetenhet. Om kvalitén finns där från början, om grundmaterialet är bra – om kärleken finns där – då kan man tillsammans skapa ett helt fantastiskt mästerverk!

Var tacksam för dina relationer och vad dem ger dig. Var tacksam för allt dem lär dig, se dem som dina läromästare, även de som du kan uppfatta som krävande. Var tacksam för varje gång du lär dig någonting nytt och tänk på den där fyren och hur du hela tiden är påväg uppåt!

Livet är en fantastisk skola! Livet är så fullt av möjligheter! Ditt liv är en välsignelse och potentialen är ändlös – så lev, älska, skratta och njut!

Att helas eller förgöras

Denna starka kraft, så kraftfull, så stor och oövervinnelig. En kraft som kan både hela dig men som också kan förgöra dig. Vad skulle du göra med en sådan kraft? Det skulle kunna vara din väg till största lyckan i livet, men det skulle också kunna vara din väg till största olyckan och smärtan i livet. Utgången kan du inte veta innan du nyttjar kraften, och resultatet är 50/50. Skulle du våga använda dig av denna kraft?

Kraften har ett namn – kärlek. Jag har inte bara min egen upplevelse, utan jag har också mött så många människor som delat med sig av sina tankar och upplevelser kring kärlek. Det är inte konstigt att det är många människor som brottas med problem här. Jag slås av hur vanligt det är att många människor inte vågar gå in i känslorna, i kärleken de känner för en annan person. För det är en risk. Har vi en gång blivit brända så sätter det sina spår. Jaget, eller vårat ego, kommer ihåg smärtan av att bli lämnad eller bortvald. Att inte gå in i ett nytt förhållande igen är det mest ”logiska” för egot, för att skydda dig från att uppleva den smärtan igen. Att få sitt hjärta krossat kan vara en av de värsta av smärtor vi kan uppleva.

Jag tror att vår själ livnär sig på kärlek, i alla dess former. Vår själ, vårat innersta längtar hela tiden efter detta. Men vårat jag, eller egot, väljer att hålla kärleken på distans. Vi kan helas med kärlek men vi kan också få våra hjärtan krossade. Kanske är det detta som jaget tvekar inför. Att ge sig hän, och följa med innebär en risk, det mest fruktade – att förlora kärleken. Detta är människans sårbarhet, vår akilleshäl, och det enda försvar mot smärtan är att jaget tar distans till kärleken. För den som inte ger sig in i leken, behöver inte leken tåla. Så väldigt ofta när vi börjar uppleva starkare känslor så kapitulerar vi. Vi är rädda för att bli sårade, för att bli lämnade, för att förlora kärleken. Så vi lämnar innan vi blir lämnade. Vi avslutar innan något kanske ens börjat.

Nackdelen med detta är, som du säkert kan lista ut, att vi heller aldrig kommer ge oss möjligheten att faktiskt möta den stora kärleken i livet, möjligheten till att få uppleva delad lycka och denna enorma kraft med en annan människa, om vi alltid kapitulerar. Jag tror att saker händer av en anledning. Vi är här för att samla på oss erfarenheter och insikter, och jag tror att vi faktiskt, hur provocerande det än kan låta, någon gång måste få våra hjärtan krossade. En sådan upplevelse kan ge de största insikterna, det kan ge oss de största lärdomarna som kan påverka din personliga utveckling och förändra dig som person till det bättre. Så istället för att se kärlek som ett farligt vågspel, med risk att bli förgjord, så kanske vi kan välja att se det som en möjlighet till healing, lycka och lärdom?

Slutligen, den som aldrig vågar satsa, kommer aldrig att förlora, visst är det så. Men kom ihåg, att den som aldrig satsar kan heller aldrig vinna. Det är nämligen bara den som vågar satsa, som kan vinna. Är du redo att ta en chans? Är du redo att öppna upp för den potentiella kärleken? Är du redo att få möjligheten att helas av kärlekens enorma kraft?

Ur ett nytt perspektiv

Vissa samlar på saker. Jag samlar på upplevelser. Jag samlar på livets vackra och lyckliga ögonblick. Jag samlar på allt det som händer här och nu. Jag samlar på allt det jag enkelt kan bära med mig, saker jag enkelt kan ta med mig den dagen jag väljer att inte vandra här längre.

Jag skapar minnen. Jag lever här och nu. Jag är levande, så fri! Jag är i ögonblicket, stannar upp och bara låter det härliga överskölja mig. Är närvarande, i tillfället insuper jag världen med alla mina sinnen. Jag är törstig på livet, efter en lång torrperiod så dricker jag nu girigt ur livets bägare. Och jag njuter, det är underbart!

När vi ser allt ur ett nytt perspektiv, när vi är i en sådan positiv sinnesstämning så kan vi plötsligt se det vackra och magiska i de små sakerna i livet. Tänk att det har varit där hela tiden, jag har bara tittat utan se. Men nu är jag här. Här och nu, just i detta ögonblicket, denna dagen, detta livet och det finns ingenting bättre, ingen annanstans jag hellre skulle vilja vara!

Från ett annat ”state of mind” kan jag se världen på ett annat sätt. På ett nytt sätt, som om jag vridit på livet lite för att se det ur ett nytt perspektiv, ur ett annat ljus. Jag ser plötsligt hur vackra de gamla ekarna i skogen är, jag förundras över hur vacker den gula maskrosen i gräset är, jag njuter av månens reflektion i vattenytan, jag hör det porlande vattnet, jag ser den magiska dimman som vilar över ängarna medan horisonten långsamt ljusnar och färgas röd.

När jag släpper taget och bara ger mig hän åt livet, när jag bara är, då låter jag energin få flöda fritt genom mig. Jag är ostoppbar. Jag är oövervinnerlig. Allt jag kan se är möjligheter. Jag ser inte längre bara en potential, jag lever potentialen, jag är den! Jag är fulländad precis just här och nu.

Jag adderar detta ögonblick till min samling.

”Cut the cord”

Som vanligt inspireras jag av mitt egna liv och det jag upplever, de utmaningar jag möter blir det jag delar med mig av för att så ett frö hos dig som läsare. Jag upplever en period av avslut på flera plan just nu, en period av att öppna upp för sanning, samtal, avgörande beslut och att ”cut the cord” – kapa band. Idag skriver jag om de band vi har till varandra i relationer. Det kan vara band till andra människor som tar din eller den andres energi, på samma sätt kan det vara fantastiska band där vi ger varandra energi.

Vi kan komma till insikt med att vi kan behöva kapa banden till människor. Det innebär inte nödvändigtvis att vi behöver ”göra slut” med vänner, familjemedlemmar och partners. Ibland kan det bara betyda att vissa relationer inte är hälsosamma för oss, den konstellationen som vi är i just nu, behöver bara byta form. Kanske behöver två vuxna syskon kapa banden som de haft som barn, kanske behöver de släppa den formen relationen har haft när den äldre tog hand om den yngre? Och nu istället skapa nya band till varandra – som två vuxna, två jämlika. Eller föräldern som måste kapa banden till sitt vuxna barn, och likaså skapa nya band – banden mellan två vuxna som båda kan ta ansvar för sina egna liv. Vänner och partners som byter form. Älskare som blir vänner, vänner som blir älskare.

Men ibland, så är det kanske inte tillräckligt. Ibland kan vi behöva kapa banden helt. När tillfället kommer då vi är ”klara” med varandra.
”Jag vill inte släppa taget!” Säger kanske något inom dig. När den känslan kommer är det viktigt att lyssna till var känslan kommer från. Kommer den från din själ som säger att det är fel? Att det inte är dags att kapa banden? Att det finns mer att hämta i relationen? Eller kommer det från ditt ego, som bara är rädd för förändringar, rädd för att bli lämnad ensam? Att kapa banden, att lämna ett förhållande, oavsett om det är en familjemedlem, en vän eller en partner, kan göra ont men ibland är det nödvändigt. För att vi ska våga vara i våra känslor, för att våga möta smärtan så krävs det mod och styrka. Jag tänker ibland att det är som att rycka bort ett plåster. Ju längre vi väntar ju mer drar vi ut på smärtan, eller skjuter den framför oss. Det är bättre att bara göra det! Som i låten med Felix Jaehn feat. Patrik Jean: ”I’ve just gotta do it, I shouldn’t overthink it, so on the count of 1, 2, 3, I’ll go ahead to cut the cord”

När det kommer till kärlek så sa en klok vän till mig: ”Det är svårt att börja på ett nytt kapitel om du inte läst klart det gamla. Så har du gamla känslor kvar att klara upp är mitt råd till dig att göra det först, annars är det svårt att göra något nytt helhjärtat”
Han har såklart helt rätt. Det är ungefär som att jämföra om vår kopp redan är halvfull, då kan vi inte fylla den med något nytt. Vi måste frigöra plats. Vi måste göra oss av med det gamla, det som inte längre gynnar oss. Kapa de banden som inte längre ger den energi de ska. Detta för att göra plats för allt det nya ska kunna komma in i vårat liv. Vi måste göra plats för att attrahera in nytt, ny energi.

Så när hjärtat kanske värker medan du släpper taget om något förgånget, så tänk på allt annat som du gör plats för. Tänk på alla nya saker, människor, upplevelser och möjligheter som du istället välkomnar in i ditt liv.

Massor av kärlek till dig ❤️

Reflektion

Jag tittar ner i vattnet, jag ser den unga kvinnan i spegelbilden som tittar tillbaka på mig. Jag känner igen henne så väl, sett de där blå ögonen så många gånger, så många år men ändå fastnar min blick på hennes ansikte. Hon ser så annorlunda ut, för en kort stund känner jag inte ens igen henne.

– Vem är hon?

Hon förändras och flickan med de blå ögonen ser upp på mig. Flickan med det stora bultande hjärtat, fyllt med kärlek och drömmar. Flickan som fått uppleva sin första av allt hon smakat av på livet. Det som fått henne att smaka både sött och salt. Jag vill vara med henne när jag ser hennes bekymmerslösa skratt och hennes pigga ögon. När hon är ledsen sträcker jag mig fram, vill stryka bort tårarna från hennes kind, viskar att allt kommer bli bra, men i samma stund som mina fingrar nuddar spegelbilden så är hon borta.

Vattnet blir stilla. Jag ser en äldre dam, med vitt hår och pigga klara ögon, fulla av visdom. Hon ler mot mig och i örat hör jag hennes röst: ”Lev flicka lilla, ha inte så bråttom. Du är mitt i livet – lev, skratta, älska, upplev. Smaka på livet, var ett nyfiket barn som med tindrande ögon smakar sig fram i livet. Fyll en bägare med allt du vill ha, drick av det och njut. Stressa inte. En dag kommer du se tillbaka till var du är just nu. Den dagen kommer du ångra dig om du inte tog till vara på livet, på det livet som pågår just nu. Minns flickan du var, kom ihåg vem du vill bli på äldre dar. Men släpp nu blicken från backspegeln och släpp blicken från horisonten.” När jag sen prövande sträcker mig efter henne så försvinner hon.

Jag ser åter den unga kvinnas ansikte i spegelbilden. Hon ler nu och hon sträcker fram sin hand mot mig, jag möter hennes hand, och där är hon. Jag ser den äldre damens leende och den unga flickans pigga ögon. Jag ser lekfullheten, jag ser visdomen. Jag ser allt det som format henne, jag ser allt det som hon en dag kan bli. Jag ser henne, precis som hon är, här och nu – full av potential men samtidigt så fulländad.

– Det är ju hon.

Nymåne juli 2020

Nymånen som inträffade i måndags kväll syns nu på himlavalvet 🌙
Denna nymånen är speciell, det är slutet på en längre fas, där vi nu kan släppa det tuffa som varit och nu går vi in i en ny fas.
Enligt astrologin står denna veckan för villkorslös kärlek❤️

Dessutom har veckan inneburit starka energier, som jag tror många kan ha känt av. Det är en vecka där vi ”levlar upp”, vi höjer vår frekvens. När vi gör detta så är det mycket som faller bort från oss, saker som inte längre kan existera när vi befinner oss i en högre frekvens. Vi skalar av det som har lägre energier – de rädslor, beteenden, känslor, relationer och allt annat som inte längre resonerar med dig och din energi, det som inte känns rätt i hjärtat. Allt som håller dig tillbaka, håller dig nere, det är nu dags att släppa detta. För att istället fokusera framåt, fokusera på det som skänker dig sann glädje i livet, fokusera på det som är kärlek för dig. Sätt intentioner för framtiden, intentioner för dit du vill i livet.

Längre kan inte osanningar finnas kvar, vi måste bli ärliga med oss själva, ärliga med våra känslor. Att våga stå upp för vad du känner, att acceptera och att våga uttrycka detta. I villkorslös kärlek kan inte rädsla existera. Var modig och välj kärleken. Kärleken för dig själv, kärleken för dina relationer och kärleken som finns i allt det du älskar att göra.

När något kommer till ett avslut, så innebär det också att det är starten på något nytt ❤️

Nu kan du testa på Tidigare liv-terapi

Tror du på reinkarnation? Är du nyfiken på om du har levt ett liv före detta?

Att återuppleva ett tidigare liv kan man göra bara för att man är nyfiken, men framförallt så kan det verka positivt och helande på både kropp och själv ur ett rent terapeutiskt syfte. Du får möjlighet att lösgöra blockeringar i form av att frigöra minnen, tankar, känslor och trauman som lagrats i din själs minnesbank och som kan påverka dig i ditt liv idag. Det är inte heller ovanligt att du får stärkande insikter kring vem du verkligen är och din potential, som kan hjälpa dig framåt i detta livet.

Som Holistisk livscoach och helar så guidar jag dig in i en djup avslappning där du sedan tryggt kan få uppleva ett av dina tidigare liv. Du kan vara trygg i att din själ bara kommer att visa dig vad du är redo att se och vad du är redo att bearbeta och läka.

Tidigare liv-terapin tar cirka 1,5 h. Efter terapin samtalar vi kring det du upplevt.
Just nu kan du få testa på Tidigare liv-terapi för 500 kr! (Ordinarie pris 950 kr)
För att boka så smsa eller ring mig på 0762275068, eller skicka ett mejl till powerwithinpw@outlook.com

Välkommen🧡