När livet ställs på ända

Ibland ställer sig livet på ända och ofta så är det på en och samma gång.
Det är ungefär som den gången när vägghyllorna med gamla porslinsföremål rasade. En vägghylla släppte plötsligt från sitt fäste och allt där på rasade ner i en sådan kraft och med sådan fart att det på vägen ner hinner dra med sig alla andra hyllor också, för att till sist landa på golvet i en enda hög av spruckna, söndriga och vissa helt förstörda föremål. Det var svårt när jag stod där i chock och tittade på den stora röran. Jag tänkte – Hur gick det här till? Det gick så snabbt, på ett enda ögonblick så var väggen tom och allt låg i en enda hög på marken. Jag tänkte – Hur fasen ska detta kunna fixas igen? Det var inte bara en hylla som rasade, utan alla hyllor rasade på en och samma gång. Vad ska jag nu göra? Hur ska jag få ordning på detta? Var ska jag börja? För samtidigt som hela den där röran måste tas itu med så får jag ju inte glömma av resten av hemmet som måste underhållas för att fortsätta som vanligt.

Det tar energi. Men sanningen är att det finns inga genvägar, det är bara att kavla upp ärmarna och ta tag i den översta saken i den högen och sedan ta en sak i taget. Ta upp en sak, granska den. Okej, den är sprucken men fortfarande vacker, ska jag spara den där fastän den är sprucken? Kanske kan jag vrida på den där lilla saken så att sprickan inte syns. Men hjälper det? För varje gång jag ser den så vet jag ju att den inte är sådär perfekt som jag vill att den skall vara, för jag har gömt den där sprickan på baksidan, dessutom vet jag inte för den skulle kunna gå sönder i vilken sekund som helst. Nästa sak jag plockar upp har gått i flera bitar. Jag frågar mig själv, går den här att laga? Kan jag rädda den här? Eller skall jag tvingas att släppa taget om den och slänga den? Sådär fortsätter det tills högen till sist är tom.

När högen är borta så är jag trött, jag vill bara lägga mig på soffan och sova i flera dagar, återhämta mig. Men så tänker jag att nu när hyllorna ändå är nere så kanske jag skulle passat på att måla om väggen där bakom hyllorna? Så jag gör det och när jag sedan sätter tillbaka de tomma hyllplanen så inser jag, dels hur fint det blev, men också hur mycket plats jag nu har fått för nya saker att sätta där på hyllan. Om de där hyllorna inte hade rasat ner samtidigt, så skulle jag aldrig ha fått tummen ur att målat den där väggen och inte heller skulle jag fått möjligheten att fylla de där väggplanen med nya, hela och fina saker.

Så när man står där mitt i det, då är det jobbigt, ja det kan vara outhärdligt. Men tänk då på den dagen, då du kommer att stå där och allt är rent, fint och uppstädat, då kommer du förhoppningsvis vara glad att det där väggfästet släppte och tog med sig alla dina hyllor, för det gav dig i slutändan plats för nya och väldigt fina saker.

Sökandet efter sanningen

Vem har alla svar? Vem besitter denna gudomliga roll att kunna svara på livets stora frågor? Som, vad innebär det att säga ja till livet? Vad innebär det att ta vara på livet, eller att leva livet? Carpe diem och allt det där? Vad är mitt syfte? Varför är jag ens här? Vad är rätt för mig? Vart ska jag?

Ja om du förväntar dig ett svar, så är jag ledsen, jag har tyvärr inte det. Men jag vet en som har svaret! Japp, du hörde rätt, jag vet en som har det gudomliga och heliga svaret! Nyfiken? Ja jag förstår det, men kanske kommer du inte att uppskatta mitt svar. För idag vill vi gärna ha snabba och enkla svar. Och den som har svaret kanske inte alltid tycker det är så enkelt att komma upp med det, och dessutom så kan det ibland ta lite tid. Men vem är då denna magiska och gudomliga varelse som besitter svaren på livets stora frågor? Det är inte jag, det är inte dina föräldrar, det är inte din partner, det är inte din terapeut, det är inte någon typ av guru och det är inte heller några böcker som besitter alla dessa svar.

Sanningen är att det är DU. Ja, du är den där magiska och gudomliga varelsen som besitter sanningen om dig själv!
Det är så väldigt lätt att leta efter sanningen någon annanstans, att jaga runt på ett ställe utanför sig själv, som om vi har tappat en del. Som en borttappad nyckel som vi letar efter för att kunna låsa upp. Men sanningen är att du har den där nyckeln och har haft hela tiden medan du jagat runt och letat över hela jordklotet eller läst ett femtiotal självhjälpsböcker för att hitta den del som ”saknas” eller för att hitta svaren.

När vi söker efter någonting så innebär det att vi tror att något saknas, men sanningen är att det aldrig saknas något, för du har det inom dig, hela tiden. Men du har bara inte funnit det, och det är en stor skillnad!

Hur gör man då för att finna sanningen och svaren? Ibland behöver vi hjälp och råd med hur vi ska göra för att finna de där nycklarna. Då kan man ta till hjälp, av tex en coach, någon som kan finnas där som ett bollplank, eller som ditt verktyg att plocka fram svaren inom dig, men själva jobbet kan ingen annan än du göra.
Meditation, tystnad och stillhet kan vi också behöva för att riktigt höra svaren. Någon klok person sa, att intellektet skriker medan själen viskar. Just därför kan det vara så viktigt att få den där tysta stunden där du kan öva på att dämpa det högljudda intellektet och lyssna till den där viskningen inom dig, för det är just den som bär på alla svar.

När vi inser att vi besitter all den där sanningen som vi sökt efter, att vi sitter på alla nycklar till vårat livs framtid, först då kan vi sluta jaga runt utanför oss själva och börja tittat inåt, och då på riktigt börja få fatt i sanningen, i din sanning!