När livet ställs på ända

Ibland ställer sig livet på ända och ofta så är det på en och samma gång.
Det är ungefär som den gången när vägghyllorna med gamla porslinsföremål rasade. En vägghylla släppte plötsligt från sitt fäste och allt där på rasade ner i en sådan kraft och med sådan fart att det på vägen ner hinner dra med sig alla andra hyllor också, för att till sist landa på golvet i en enda hög av spruckna, söndriga och vissa helt förstörda föremål. Det var svårt när jag stod där i chock och tittade på den stora röran. Jag tänkte – Hur gick det här till? Det gick så snabbt, på ett enda ögonblick så var väggen tom och allt låg i en enda hög på marken. Jag tänkte – Hur fasen ska detta kunna fixas igen? Det var inte bara en hylla som rasade, utan alla hyllor rasade på en och samma gång. Vad ska jag nu göra? Hur ska jag få ordning på detta? Var ska jag börja? För samtidigt som hela den där röran måste tas itu med så får jag ju inte glömma av resten av hemmet som måste underhållas för att fortsätta som vanligt.

Det tar energi. Men sanningen är att det finns inga genvägar, det är bara att kavla upp ärmarna och ta tag i den översta saken i den högen och sedan ta en sak i taget. Ta upp en sak, granska den. Okej, den är sprucken men fortfarande vacker, ska jag spara den där fastän den är sprucken? Kanske kan jag vrida på den där lilla saken så att sprickan inte syns. Men hjälper det? För varje gång jag ser den så vet jag ju att den inte är sådär perfekt som jag vill att den skall vara, för jag har gömt den där sprickan på baksidan, dessutom vet jag inte för den skulle kunna gå sönder i vilken sekund som helst. Nästa sak jag plockar upp har gått i flera bitar. Jag frågar mig själv, går den här att laga? Kan jag rädda den här? Eller skall jag tvingas att släppa taget om den och slänga den? Sådär fortsätter det tills högen till sist är tom.

När högen är borta så är jag trött, jag vill bara lägga mig på soffan och sova i flera dagar, återhämta mig. Men så tänker jag att nu när hyllorna ändå är nere så kanske jag skulle passat på att måla om väggen där bakom hyllorna? Så jag gör det och när jag sedan sätter tillbaka de tomma hyllplanen så inser jag, dels hur fint det blev, men också hur mycket plats jag nu har fått för nya saker att sätta där på hyllan. Om de där hyllorna inte hade rasat ner samtidigt, så skulle jag aldrig ha fått tummen ur att målat den där väggen och inte heller skulle jag fått möjligheten att fylla de där väggplanen med nya, hela och fina saker.

Så när man står där mitt i det, då är det jobbigt, ja det kan vara outhärdligt. Men tänk då på den dagen, då du kommer att stå där och allt är rent, fint och uppstädat, då kommer du förhoppningsvis vara glad att det där väggfästet släppte och tog med sig alla dina hyllor, för det gav dig i slutändan plats för nya och väldigt fina saker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s