Nu kan du testa på Tidigare liv-terapi

Tror du på reinkarnation? Är du nyfiken på om du har levt ett liv före detta?

Att återuppleva ett tidigare liv kan man göra bara för att man är nyfiken, men framförallt så kan det verka positivt och helande på både kropp och själv ur ett rent terapeutiskt syfte. Du får möjlighet att lösgöra blockeringar i form av att frigöra minnen, tankar, känslor och trauman som lagrats i din själs minnesbank och som kan påverka dig i ditt liv idag. Det är inte heller ovanligt att du får stärkande insikter kring vem du verkligen är och din potential, som kan hjälpa dig framåt i detta livet.

Som Holistisk livscoach och helar så guidar jag dig in i en djup avslappning där du sedan tryggt kan få uppleva ett av dina tidigare liv. Du kan vara trygg i att din själ bara kommer att visa dig vad du är redo att se och vad du är redo att bearbeta och läka.

Tidigare liv-terapin tar cirka 1,5 h. Efter terapin samtalar vi kring det du upplevt.
Just nu kan du få testa på Tidigare liv-terapi för 500 kr! (Ordinarie pris 950 kr)
För att boka så smsa eller ring mig på 0762275068, eller skicka ett mejl till powerwithinpw@outlook.com

Välkommen🧡

Själslig läkningsprocess

Alla mina inlägg som jag gör här på bloggen är personliga, allt jag skriver är hämtade utifrån egna erfarenheter, tagna ur mitt eget liv, lärdomar som gett mig insikter och som väckt tankar som jag gärna vill dela med mig till dig som läsare. Men idag blir det ett inlägg som är lite mer personligt än övriga inlägg, men jag hoppas att detta skall kunna vara till nytta för dig, ge dig mod att öppna upp eller vara till tröst för någon annan som känner igen sig i det jag skriver. Idag skriver jag lite om hur jag upplevt när den själsliga läkningsprocessen tagit fart inom mig.

Den senaste tiden i mitt liv har varit ganska tumult, detta på grund av den enorma läkningsprocessen som startade i mig vid årsskiftet 2019-2020, som har speedat upp min personliga utveckling. Karma, tidigare liv och oläkta sår har alla kommit på löpande band och avlöst varandra. Det har varit en enorm prövning på alla nivåer i livet, som framförallt har kantats av så mycket tvivel. Tvivel på min egen inre röst, tvivel på livet, tvivel på kärlek, tvivel på vänskap, tvivel på min kapacitet, ja tvivel på allt. Tillit har varit min livboj i detta mörka och djupa vatten av tvivel, något jag först inte ville ta hjälp av men som jag nu tvingats inse varit mitt enda hopp. När vi genomgår dessa läkningsprocesser, där saker från vårat förflutna blandat med utmaningar i nuet dyker upp en efter en, så kan det vara lätt att tappa fotfästet. Ibland har det känts som om jag stått mitt i en storm på ett halt berg vid havet, där jag försökt hålla balansen, att stå stadigt, men ibland har jag inte lyckats, utan jag har fallit. Men det är okej, så länge man inte ger sig, och tar sig upp igen! Tilliten har jag övat på, när jag väl fallit så har tillit kommit där som den räddande bojen på det stormiga havet. Tilliten till att allt en dag framöver kommer bli bra, tilliten till att det finns ett högre syfte med detta jag genomgår som jag själv ännu inte kan se, tilliten till att jag en dag kommer att se tillbaka på detta från ett lättare och ljusare ställe i livet, kanske till och med med tacksamhet för allt det jag lärt mig och för att det gjort mig tuffare och starkare.

Redan idag kan jag faktiskt blicka bakåt någon månad och känna tacksamhet för det jag genomgått, utan det hade jag inte kunnat bli den jag är just nu, eller kunna åstadkomma det jag ska i livet. Jag hade bett om att få skala löken, att hitta in till mitt autentiska jag, att läka och släppa allt jag inte har nytta av längre, och det är just detta jag fått med, bara det att allt har kommit i en sådan enorm fart, men jag är ändå tacksam. Det är så mycket detta har gett mig, sådant som jag kan använda mig av för att hjälpa andra människor. Att själv genomgå en ”skärseld” ger mig förståelse när andra människor är där, då kan jag vara den som står vid deras sida. Dessutom tror jag att genom att uppleva alla de starka känslor jag gjort så kommer jag kunna gestalta dessa så väl i min kommande bok. När man skriver medan man är i affekt så är jag säker på att den autentiska energin man förmedlar kan gå rakt in i läsarens hjärta och påverka extra starkt.

Jag är fortfarande på den där resan, jag känner att jag fortsätter att prövas var dag, även om det går lite i perioder. Känslan av att vara bipolär har dykt upp, ena dagen är allt på topp och jag är full av energi, för att sedan till nästa dag störta rakt ner i djupet då jag helst bara vill gå och gömma mig och dra täcket över huvudet. Men jag vet också att många andra människor känner av detta, och det har också att göra med skiftet i energier som vi är inne i just nu i världen. Det är ungefär som om att vi ska hitta rätt frekvens, som att vi ska byta radiokanal och det kan vara lite svårt att ställa in rätt kanal på radion, det kan vara lite svårt att hitta det exakta läget där det är helt utan brus. Allt detta är en lång historia och väldigt personlig, men en dag kommer jag dela med mig av denna resan. För om det är något jag har förstått så är det att jag ska dela med mig av allt jag genomgått, att alla mina anteckningar kring det jag upplever en dag kommer få samlas, redigeras och göras om till ett format som passar att bli läst för allmänheten. Jag ser fram emot att en dag få dela med mig av detta, att få berätta för andra, att få inspirera, att få trösta, att äntligen få förklara allt. Just nu är allt i denna läkningsprocess så färskt, så nytt, så skört att det måste få stanna hos mig, men en dag så ska jag dela allt med er där ute. Tills dess kommer jag fortsatt hålla er uppdaterade på bloggen, och jag kan redan nu avslöja att det kommer inom kort komma en serie inlägg på ett mycket spännande tema! Detta ska bli så spännande och framförallt att få höra eran respons på detta.

Till dig som just nu befinner dig i en liknande läkningsprocess i livet, till dig vill jag säga två ord – acceptans och tillit. Acceptera det du känner och upplever, även om du inte gillar det, säg då ”jag accepterar att jag inte gillar det jag upplever just nu”, detta avdramatiserar känslor och lossar dess hårda grepp kring dig. Sedan så känn tillit till att allt du upplever har ett syfte, ha tillit till att du är stark nog för detta, ha tillit till din magkänsla. Jag vet så väl att det kan vara svårt att ta in när man är nere i djupet, men det är sant – att allt kommer bli bra ❤

Släppa taget om sitt förflutna?

Vi hör ofta att vi borde släppa taget om det förflutna. Men hur gör man det? ”Ja men släpp det nu!” Kanske har du fått höra det någon gång? Men att släppa taget om något i vårat förflutna är inte alltid så enkelt som det kan låta. Det är inte alltid något vi bara kan välja sådär. Att kalla det att släppa taget kanske inte heller är det korrekta ordvalet?

Tänk dig ett barn som går till skolan med ryggsäcken på ryggen fylld med böcker. Tänk om vi skulle säga till barnet ”Vet du vad, ta av dig ryggsäcken så slipper du bära den tunga väskan”. Det skulle visserligen vara en omtänksam tanke, men tänker vi ett steg längre så skulle ju barnet inte få med sig all kunskap som den behöver ha i skolan? Om vi ser barnets ryggsäck som en av de där ryggsäckarna vi själva bär med oss, fylld med våra upplevelser och handlingar. Vi kanske tror det är det enkla och bästa att göra, att plocka bort de där tunga sakerna och göra oss av med dem bara? Men det finns en viktig aspekt i detta, om vi plockar ut en av de där sakerna från det förflutna och bara kastar bort den så hoppar vi över ett steg. Vi behöver ha kvar kunskapen av allt vi upplevt, det är detta som är livet! Men misströsta inte, de där tunga sakerna som man vill ”släppa taget om”, vi kan göra något med dem! Men att säga att vi släpper taget om det förflutna är kanske inte korrekt, ett bättre ordval borde vara att säga att vi måste LÄKA.

Så vi kallar det att vi behöver läka eller hela något i vårat förflutna. Detta kan kännas obehagligt, vårat ego fungerar i detta avseende som våran självbevarelsedrift, något som vill skydda oss från saker som kan upplevas som något som skadar oss. Uttrycket ”släppa taget” brukar innebära att vi upplevt något som negativt, annars skulle vi inte vilja göra oss av med det. Så egot skulle helt klart helst bara vilja ”släppa taget”, förtränga och gömma undan de otrevliga upplevelserna, helst på säkert avstånd, långt bort i något litet mörkt hörn. Att istället läka något, att åter igen ta upp det där till ytan, det som smärtar och sårar, att låta det komma upp igen, det vill inte egot. Min upplevelse är dock att vi ibland behöver detta, vi behöver bearbeta. Jag vet att det kan vara jobbigt för dig att höra, jag kan också drabbas av påminnelsen, sucka högt och känslan av ”nej nej nej, vill inte!” kryper i mig medan jag skakar på huvudet och backar långsamt baklänges. För det är jobbigt, och det krävs en hel del av oss som människor att ta tag i vårat förflutna. Det krävs en stor portion mod, en del självinsikt, ärlighet, acceptans och förlåtelse. Det är tunga bitar, men vi behöver detta för att kunna läka oss själva, för att hela ditt förflutna för att du ska kunna försonas med det och inte längre låta det vara något som tynger dig.

Du kommer aldrig kunna plocka bort erfarenheterna och upplevelserna, och det är inte meningen för du behöver bära med dig den kunskapen. Men du kan läka, du kan låta dig själv hela ditt förflutna. Ibland klarar vi det på egen hand, genom meditation och att göra regressioner på egen hand med mera, men ibland kan det vara skönt att få hjälp med att läka. Ibland kan det vara skönt att få prata med någon. Samtal är så läkande, att uttrycka ord högt är så oerhört mer läkande än vad vi kan förstå! Effekten den har på dig, där du högt får uttrycka det där du bär på där inne, samtidigt som du också får höra dig själv säga det, det är sådan enorm läkning! Vi behöver alla någon att prata med ibland, någon vi känner oss trygga med där vi kan få lätta på hjärtat för att läka och gå vidare i livet starkare än någonsin! ❤️

Känner du att du behöver någon att prata med? Vill du ha hjälp att läka? Hos mig kan du komma på livscoachning, samtal där vi pratar om det du behöver. Du kan också kombinera samtal med en avslappnande healing/healing massage behandling ❤️ Läs mer här: https://www.bokadirekt.se/places/power-within-kroppsverkstan-30031

Livets överraskande ups & downs

Livet är bra spännande. Det går upp och ner, ner och upp, ibland långsammare, ibland snabbare. Det är som en berg- och dalbana. Ibland är det som att åka den i mörkret. Vi vet inte vad som väntar precis framför oss, likaväl som den kan stupa neråt i full fart så kan den också gå uppför i långsamt tempo. Dagens inlägg handlar om just detta, hur lite vi vet om livet, hur saker och ting kan bli helt annorlunda än vad vi tänkt oss, på ganska kort tid dessutom. Eller ja snarare, hur vi ibland inte kan styra vart vi ska, det är tillfällen då vi bara ska åka med.

Jag trodde att jag hade saker och ting ”figured out”, som det praktiska engelska uttrycket lyder. I perioder i livet har jag, med stor mörda och ofta med ett stort motstånd , släppt ratten och satt mig i baksätet. Jag vill ju så gärna vara med, ha en hand på ratten. Kontroll, kallas det. Jag vill ha kontroll, för att jag tror mig veta var jag ska och vilken väg som är bäst för mig. Men så kommer det tillfällen i livet som överraskar, ja som verkligen rycker undan mattan under fötterna. ”Haa, nä du, det var inte rätt väg att gå!”
Jag kliar mig i huvudet, men vad är det här nu då? Vad ska det här föreställa? Det här var INTE vad jag hade tänkt mig, åh nej, långt ifrån! Jag skakar på huvudet och håller ut handen framför mig för att i protest visa att, åh nej dit ska jag inte! Nä, det hade jag redan bestämt, jag skulle INTE åt det hållet i livet, det var ju det ENDA jag visste säkert, att om det var någonstans jag INTE skulle så var det åt det hållet. Men så står jag där och pressar bort, nej nej nej, inte dit! Men hur jag än gör så verkar det som om det där kommer allt närmare ändå, det liksom smyger sig på mig, slingrar sig omkring mig, nästlar sig in och så plötsligt så står jag där. Där, på det stället i livet, åt den riktningen jag absolut inte skulle gå åt. Genom att tydligt ha tagit avstånd, med händerna ut från kroppen för att visa, att åh nej kom inte nära mig, jag vet att den vägen inte är rätt för mig, så sakta sakta så kommer det ändå närmare mig. Förvirrat ser jag mig omkring, vad är det som händer, frågar jag mig själv? Det här skulle inte hända? Detta var DET SISTA som skulle hända, detta var det enda jag trodde jag var säker på. Så vad hände då?

Allting är inte alltid vad det verkar vid första anblicken har jag lärt mig. Naiv är jag som tror att jag har någon typ av x-ray blick, som kan både se, känna och veta sanningen vid en första anblick av något. Men saker och ting är ibland täckta av saker, av murar, av lager, av smuts. Och hur ska man då kunna se sanningen, det autentiska, kärnan, som finns där innanför om allt ligger skyddat och dolt? Vid en närmare titt, när man börjar röra runt där lite, först då kan man få nys om någonting annat som vilar där innanför. Långsamt så skalas löken av, ett i taget så faller det bort. När första skalet åker av och jag gör min första positiva, och mycket överraskande upptäckt, så tänker jag att det kanske bara råkade vara en sak jag faktiskt gillade med löken som jag först ansåg som något dåligt. Så jag lägger ingen större vikt vid det, för som sagt, jag har ju redan bestämt mig att jag ska ändå inte åt det hållet i livet. Men sen är det som om den där löken börjar skala av sig själv, utan att jag valt det. Skal efter skal åker av, och för varje gång blir jag mer och mer överraskad av det fina jag hittar där innanför. Men jag är fortsatt bestämd vid att jag ska fortsätta åt mitt förutbestämda håll i livet, och ska INTE ditåt, lök är inte min grej ändå liksom …
Det är först när nästan hela löken är skalad och jag stannar upp och ser på den glänsande ovala lilla löken som är kvar där innanför, det är först då jag inser att allting jag har upptäckt när skalet fallit av har enbart varit positiva saker. Först nu kan jag förstå varför löken hade fläckar och jordfläckar på vissa ställen på sitt yttersta skal, det hade inte alls att göra med det som mitt intellekt sa vid en första anblick. Det fanns andra faktorer som låg bakom det, och inne vid kärnan är de ändå oviktiga.

Ibland kan vi människor vara snabba att döma, att det där är inte för mig, den vägen i livet är inget för mig, för att vi tittar utan att se. Men vid en närmare titt så kan det faktiskt vara exakt rätt väg för oss. Det är just vid sådana tillfällen i livet som det är bra att sitta i baksätet och ge fasen i ratten! För hade vi styrt så skulle vi aldrig tagit den vägen, vi hade kört dit allt såg fint ut vid en första anblick, dit där vårat intellekt tyckte det såg trevligt och enkelt ut. Men när vi låter livet, magkänslan, universum eller vad du nu vill kalla det, hjälpa oss så kan vi ta oss till ännu bättre ställen i livet. Vägar eller platser vi inte skulle ha sett eller förstått med vårat intellekt. Sen är det dessutom väldigt spännande att ibland åka berg- och dalbana i mörker, speciellt när saker och ting dyker upp helt oväntat, som en snabb nerförsbacke som får det att kittla till härligt i magen. Känslan av ovisshet som snabbt kan förvandlas till eufori.

Hold on tight and just let go.

Att rymma från känslorna

Jag tror att vi alla någon gång, mer eller mindre, har velat undvika någonting som vi upplevt som jobbigt här i livet. Oftast så är det i grund och botten en känsla vi vill undvika. Kanske för att det är en jobbig känsla, något som skapar oro, något som vi har svårt att acceptera, eller en känsla som vårat intellekt inte tycker passar sig just nu.

Återigen kommer jag in på det här med känslor – att de är själens språk. En känsla vill säga oss någonting, det är något som kommer ifrån hjärtat, ifrån vårat innersta. Men vi är många som gillar att springa. Det kan upplevas som det mest skonsammaste, som det mest bekvämaste, att slippa ta i tu med det där som värker, gnager, längtar, som vill göra sig hörda inom oss. Det är oftast lättare att inte känna, för ibland tycker vi att om vi känner för mycket känslor, då blir livet komplicerat …

Men vi kan springa så fort vi bara kan, vi kan springa så långt bort vi bara kan. Vi kan fortsätta vardagen utan att stanna upp, vi kan boka resor, utflykter för att åka långt bort. Vi kan döva med mat, alkohol, socker, sex, shopping, allt som ger oss ett yttre stimuli kan verka dövande. Men tyvärr är det bara för en kort stund, efteråt kommer känslan tillbaka, kanske dessutom med ett sting av dåligt samvete. Och oavsett hur snabbt eller hur långt vi springer så kommer vi inse att den där flåsande känslan är kvar i nacken.

Det spelar ingen roll vad vi gör för att förtränga, tysta eller döva det vi känner inom oss, för inom sinom tid kommer detta ifatt oss. När vi rymt ifrån mycket känslor under en lång tid, då kan det bli komplicerat, men någonstans måste vi alltid börja. Se inte detta som något fult eller jobbigt. Se detta, våra känslor, som något oerhört fint, oavsett hur svåra, jobbiga, opassande dem än är, så är det budskap till oss. Det är våra själar, vårat innersta som kommunicerar med oss och som vill vägleda oss framåt i livet!

Om vi kan försöka att ge oss tid till att stanna upp och lyssna inåt lite oftare så behöver inte allt komma över oss på en och samma gång. Det behöver inte bli så stort och läskigt då så att vi måste rymma. Första steget är att bara acceptera de känslor som rör sig inom oss. Det behöver inte betyda att vi gillar situationen eller det vi känner, men att först bara tillkännage det genom att säga: ”Jag känner detta, jag gillar inte det men jag accepterar det ändå”, där har vi tagit första steget, från att rymma till att börja lyssna på våra känslor.

Lev, älska, skratta, njut ❤️

Coachning

Nu finns det möjlighet att boka holistisk livscoachning hos mig, antingen på plats i Kungsbacka eller via telefon. Som nyutbildad erbjuder jag coachning till specialpris under den första tiden: 300 kr /tillfälle (45 minuter).

Jag tror på att vi alla har svaren inom oss själva, oavsett vilket område i livet det gäller. Ibland kan det bara vara svårt att hitta dem på egen hand. Att få höra från andra människor vad vi bör göra eller inte göra kan i viss mån vara hjälpfullt, men den sanna vägledningen har vi inom oss själva.

Som coach så finns jag därför där för dig som ett verktyg, som kan hjälpa dig att få tag på och fiska upp de där svaren du bär på inom dig, genom att ställa frågor och agera som ditt ”bollplank”. Som holistisk livscoach så vill jag hjälpa dig att nå djupare, att hjälpa dig att hitta och lösa upp det som hindrar dig från att utvecklas på det sätt du önskar i livet. I mitt synsätt så är dåtid, nutid och framtid kopplat till varandra. Ibland kan det då krävas att man även får blicka bakåt i livet, för att hitta tex projektioner, falska föreställningar och präglingar vi fått med oss från vår uppväxt och som format oss till dem vi är idag.

I min roll som coach möter jag dig med empati, men jag är också ärlig, lyhörd och engagerad. Jag arbetar intuitivt i min coachning. Det är alltid du som bestämmer vad du önskar bli coachad i och där ifrån utgår vårat samtal. Jag jobbar under sekretess.

OBS! Vill du har coachning på distans? Skriv då detta i meddelandefältet när du bokar. Du ringer upp mig på 0762275068 på utsatt tid.

Välkommen att boka HÄR 🧡

Välj att fokusera på ljusglimtarna

All denna oro som nu är i samhället påverkar oss mer än vad vi tror. Att tankarna påverkar vårat immunförsvar bör tas i beaktning. Jag skriver detta för att jag vill att du ska förstå, för att du ska kunna hjälpa dig själv och andra i situationen som råder.

Personligen har jag valt att inte kolla eller lyssna på några nyheter alls just nu, för att jag ska kunna må bra och fortsätta framåt så är det mitt val. Alla har ett val, det är det fina. Jag vill bara dela med mig av mina tankar, och detta är av ren kärlek, för att jag vill hjälpa alla er som är oroliga där ute. Vi är i en situation där vi inte kan styra, vi kan inte kontrollera, vilket är något vi inte är vana vid, och det kan skrämma både på individ- och samhällsnivå. Så istället får vi göra vad vi KAN. Vi kan försöka hjälpas åt, visa medkänsla, kärlek och omtanke på de sätt vi själva har möjlighet till, och göra det bästa av det. Mitt val att stänga av nyheterna ger mig energi, så att jag kan hjälpa andra människor just nu, vilket har varit mitt val och det är väldigt viktigt tror jag. Sen är det är faktiskt rätt svårt i dagens informationssamhälle att inte nås av nyheter, så det som är viktigt nås jag av ändå.

Det är nämligen såhär, dina tankar omvandlas till kemi av hjärnan. Om du ser, hör eller upplever något som din hjärna uppfattar som skrämmande så släpper kroppen ur stresshormoner, som i sin tur sänker immunförsvaret och tillväxten av nya celler, vilket behövs varje dag. Så vi måste alla bli medvetna om våra tankar och vad som upptar vårat fokus, bli medvetna om VAD vi väljer att fokusera på. Jag tror det är viktigt att vi försöker fokusera på det positiva nu, och på vad vi kan göra för att hjälpa varandra. Människor i rädsla kan uppfatta mitt lugn eller mitt sätt att ”tänka positivt” som oansvarigt och provocerande. Jag förstår det, för när vi är rädda, så blir vi blockerade, det är som om vi låser oss och kan inte tänka och se klart. Vi ser det som vi uppfattar, och kanske inte det som är sanningen. Jag försöker låta bli att gå in i all negativitet som cirkulerar just nu för att inte gå in i den där låsningen, jag vill försöka hålla mig neutral och lugn för att se hela bilden, för att se bortom var vi är idag. Att oroa sig över något som vi inte kan kontrollera tar energi, påverkar hälsan och gör oss odugliga till att hjälpa andra. Allt jag kan göra är att ta mitt ansvar så gott det går, som att följa folkhälsomyndighetens råd, ta ansvar över mina tankar och visa medmänsklighet genom att hjälpa andra på de sätt jag kan.

Liksom i livet när vi går igenom svåra upplevelser och jobbiga perioder i livet, så kommer vi ut på andra sidan, starkare och med många nya insikter. Så är det med situationen vi är i nu. Jag tror att ur detta kommer vi människor, både som individer men också som samhälle, att utvecklas och en dag kommer vi se att det blev någonting mycket bättre. Så håll ut, fånga de där ljusglimtarna i livet och håll fast vi dem ❤️

Stärk din hälsa med läkande mat!

I dessa tider vill jag erbjuda min hjälp för dig som vill stärka upp dig själv, din hälsa och ditt immunförsvar! Hjälp kroppen att stärka sig själv med hälsosam och läkande mat! 🙏🏻💚
Så just nu erbjuder jag 50% rabatt på alla Kostrådgivnings-paket hela mars och april! Du väljer om du vill ha mötet med mig fysiskt eller på distans (telefon/Skype).
Välkommen att boka på: https://www.bokadirekt.se/places/power-within-kroppsverkstan-30031
💛💚🧡💛💚🧡💛💚🧡💛💚🧡💛

Att våga vara i kontakt med känslor

Det krävs mod att våga vara i sina känslor. Det krävs också mod att våga öppna upp och uttrycka sina känslor. För att uttrycka sina känslor så måste du först våga vara i dem. När du är i dem så måste du känna efter. När du väl känner dina känslor så måste du förlikas med dem och acceptera dem. Detta är en process, en process som man ibland måste få låta ta sin tid. Det är en individuell sak, från person till person, beroende på vad du bär i din ryggsäck från ditt förflutna. När jag säger förflutna så menar jag det som var igår, och dagarna innan dess, så som barndom, men för dig som tror på reinkarnation, kanske även från liv innan detta. Tanken är svindlande att vi kan bära med oss upplevelser i vårat cellminne vars härkomst är från tidigare liv.

Varför är många rädda för att vara i sina känslor då? För att det kan vara obehagligt kanske du tänker. Och ja, det kan det verkligen vara, det kan kännas obehagligt och det kan göra ont. Men vad händer om vi inte är i våra känslor? Risken är att vi missar en hel del viktiga saker. Kanske missar vi viktiga händelser och viktiga människor i livet?

Dina känslor är information. Dina känslor är ett språk, själens språk. Därav är din känslor information till dig från din själ, från din ande. Jag älskar det fina uttrycket ”Själen viskar medan intellektet skriker”. Själens röst är den där tysta viskningen. Viskningen som du behöver stillhet och tystnad för att höra. För det kan vara lätt att genom intellektets högljudda röst, missa den där viskningen. Genom att lyssna till intellektet så låter du ditt ego styra dig i livet. Egot väljer de mest praktiska och tryggaste lösningarna för dig. Men tänk om det inte är meningen att du ska välja de praktiska och trygga valen varje gång? Din själ viskar ”ta höger, du ska ta avfarten till höger nu”, men intellekt skriker ”vi ska fortsätta på denna vägen som vi känner till!”. Men tänk om du missar något viktigt på den där avfarten? Tänk om du missar ditt drömjobb, din livspartner eller bara en upplevelse som skulle få dig att växa som person?

Fundera på, vad är det värt? Vad är ditt liv värt för dig? Hur vill du leva ditt liv? Vill du fortsätta rakt fram på den trygga vägen som egot känner till, eller vill du kasta dig ut, ta en avfart till höger för att se vart din själ innerst inne vill? Vågar du möta dina känslor då? Kan det då vara värt att våga stanna kvar, känna efter och sen acceptera? Det är ditt liv, och det är alltid upp till dig själv.

Det jag vill säga dig, baserat på min egen erfarenhet, så är det alltid värt att lyssna inåt och att följa hjärtat, eller själen, kalla det vad du vill. Oavsett hur smärtsamt det kan kännas, så är det inget farligt. Men det kan ta tid att komma underfund med vad som är vad, vad är mitt ego som talar och vad är min själ?

Men börja med att ge dig själv stillhet och tystnad. Stäng av tv:n, mobilen och lägg bort boken. Sätt dig ner, andas och ta kontakt med ditt hjärta genom att lägga handen på hjärtat och tänk dig att du har en koppling som går mellan din hjärna och hjärta. Föreställ dig att du plockar ner fokuset till hjärtat. Sitt där, och känn efter hur det känns. Ge dig själv ett tema i livet du funderar över, det kan vara jobb, kärlek, familj osv. Kanske kan du då rent fysiskt känna något hända i kroppen när du tänker på ditt tema? Vad är din känsla just nu? Vad är det första som dyker upp? Det kan vara en känsla, en bild, ett ljud, det första som kommer till dig, det är din själ, men det som kommer direkt efter är ditt intellekt. Tillåt dig att känna, och stanna kvar i känslan. Är den obehaglig så acceptera det. Det är först när du vågat stanna kvar och accepterat känslan som du kan förstå vad du innerst inne vill.

Ha mod att känna efter vad dina känslor säger dig. Ge dig själv det, för du förtjänar det fina som kan komma av det. Ha tålamod, ta ett steg i taget, tillåt dig att känna och lyssna till den där viskningen ❤️

När livet ställs på ända

Ibland ställer sig livet på ända och ofta så är det på en och samma gång.
Det är ungefär som den gången när vägghyllorna med gamla porslinsföremål rasade. En vägghylla släppte plötsligt från sitt fäste och allt där på rasade ner i en sådan kraft och med sådan fart att det på vägen ner hinner dra med sig alla andra hyllor också, för att till sist landa på golvet i en enda hög av spruckna, söndriga och vissa helt förstörda föremål. Det var svårt när jag stod där i chock och tittade på den stora röran. Jag tänkte – Hur gick det här till? Det gick så snabbt, på ett enda ögonblick så var väggen tom och allt låg i en enda hög på marken. Jag tänkte – Hur fasen ska detta kunna fixas igen? Det var inte bara en hylla som rasade, utan alla hyllor rasade på en och samma gång. Vad ska jag nu göra? Hur ska jag få ordning på detta? Var ska jag börja? För samtidigt som hela den där röran måste tas itu med så får jag ju inte glömma av resten av hemmet som måste underhållas för att fortsätta som vanligt.

Det tar energi. Men sanningen är att det finns inga genvägar, det är bara att kavla upp ärmarna och ta tag i den översta saken i den högen och sedan ta en sak i taget. Ta upp en sak, granska den. Okej, den är sprucken men fortfarande vacker, ska jag spara den där fastän den är sprucken? Kanske kan jag vrida på den där lilla saken så att sprickan inte syns. Men hjälper det? För varje gång jag ser den så vet jag ju att den inte är sådär perfekt som jag vill att den skall vara, för jag har gömt den där sprickan på baksidan, dessutom vet jag inte för den skulle kunna gå sönder i vilken sekund som helst. Nästa sak jag plockar upp har gått i flera bitar. Jag frågar mig själv, går den här att laga? Kan jag rädda den här? Eller skall jag tvingas att släppa taget om den och slänga den? Sådär fortsätter det tills högen till sist är tom.

När högen är borta så är jag trött, jag vill bara lägga mig på soffan och sova i flera dagar, återhämta mig. Men så tänker jag att nu när hyllorna ändå är nere så kanske jag skulle passat på att måla om väggen där bakom hyllorna? Så jag gör det och när jag sedan sätter tillbaka de tomma hyllplanen så inser jag, dels hur fint det blev, men också hur mycket plats jag nu har fått för nya saker att sätta där på hyllan. Om de där hyllorna inte hade rasat ner samtidigt, så skulle jag aldrig ha fått tummen ur att målat den där väggen och inte heller skulle jag fått möjligheten att fylla de där väggplanen med nya, hela och fina saker.

Så när man står där mitt i det, då är det jobbigt, ja det kan vara outhärdligt. Men tänk då på den dagen, då du kommer att stå där och allt är rent, fint och uppstädat, då kommer du förhoppningsvis vara glad att det där väggfästet släppte och tog med sig alla dina hyllor, för det gav dig i slutändan plats för nya och väldigt fina saker.