Skapa och forma dina relationer

Hela livet är en stor skola där vi hela tiden lär, genom mötet med oss själva och genom mötet med andra som speglar oss. När vi zoomar ut en bit och kan se hela bilden så är det lättare att se vad det var som vi skulle lära oss i denna stunden i livet. Varenda gång en ny insikt landar in så känner man hur man växer och ens medvetenhet expanderar. Med en större medvetenhet kan man se och förstå mer i livet. Det är ungefär som att jämföra med en fyr, när vi får en ny insikt, när vi lärt oss något nytt, då ökar vår medvetenhet, då kan vi ta ett steg upp för trappan. När man är högt upp i den där fyren då är det väldigt lätt att få en god sikt genom att blicka ut över ett större område och se hela bilden, än om man är längst nere i fyren och kanske inte kan se något alls för träden som är i vägen och skymmer sikten.

Jag känner mig så välsignad när jag får insikter. Det kan vara lätt att läsa något eller att höra något, men när jag verkligen på djupet förstår någonting – då jag får den där insikten som känns i hela kroppen när den landar in. Den upplevelsen gör mig så glad och tacksam. För mig är en insikt en medvetenhet om att jag precis lärt mig någonting nytt och när jag upplever det nu för tiden så får jag en eufori känsla i kroppen. Det är fantastiskt! Jag uppskattar så mycket att få nya lärdomar! Här om dagen så träffade en ny insikt mig som en blixt från en klar himmel. Baaam, sa det! Det var egentligen något jag redan visste om, något mitt logiska tänkande, något som mitt huvud kunde förstå. Men det är en stor skillnad på att tänka något och att känna något. När insikten trillade in så kunde jag känna det i hela kroppen, jag kunde förstå i hjärtat, inte bara intellektuellt.

Väldigt ofta har vi ett skevt förhållningssätt till hur relationer skall vara. När jag säger relationer så menar jag alla typer av samvaro med andra människor – familj, vänner, partners, kollegor och så vidare. Vi kan ibland vara väldigt trångsynta när det kommer till relationer. Vi har förväntningar på att saker och ting skall komma till oss helt färdigt.

Tänk dig att du vill köpa en kopp gjord av keramik. Den levereras antagligen till din dörr, inpacketerat i vackert presentpapper och att allt är helt perfekt. Det vore ju i och för sig oerhört skönt, då skulle vi slippa göra någonting alls. Vi skulle inte behöva tillverka den där koppen och allt jobb som ligger bakom tillverkningen, den fina inpackningen och leveransen till din dörr. Men vad skulle vi då lära oss? Och skulle den där koppen bli personlig för dig?

Tänk istället om du får en lerklump, av bästa möjliga kvalité, den kan du forma och av den kan du skapa precis exakt vad du vill. Den där lerklumpen har en sådan stor potential, att du skulle kunna göra nästan vad som helst med den. Du kan välja om du vill ha en kopp eller kanske vill du hellre ha ett fat? Det som krävs från dig är lite ansträngning i form av tid, energi och kärlek. Genom att jobba med den där lerklumpen så kan du forma en kopp, precis så som du vill att den ska se ut, tänk dessutom så mycket du skulle lära dig på vägen!

Såhär tänker jag att det är med relationer, framförallt när det kommer till partners. Ibland förväntar vi oss att den där personen ska komma in i vårat liv, pang boom säger det och allt bara är helt fantastiskt från start! Eller? Hur ofta händer det, egentligen? Kan det vara så att vi är lite för trångsynta om vi tror att detta är det enda sättet det skall vara på? Kanske kan det vara så att relationer behöver man snarare jobba med? Det viktigaste är att det där man utgår ifrån, att själva grundmaterialet är bra och av fin kvalité. Så att vi sedan kan forma den till att bli så som vi vill ha det. Relationer kommer nog ganska sällan in i våra liv helt färdiga och perfekta. Det är inte meningen, vad ska vi då lära oss som kan ge oss insikterna så att vi kan få klättra uppåt i den där fyren? Jag tror att vi behöver jobba tillsammans med den andra personen. Att man hjälper varandra, man utmanar varandras rädslor men man stöttar varandra i dem också, man hjälper varandra att växa helt enkelt. Då kan vi forma den relation vi önskar, tillsammans. Samtidigt som vi strävar mot något som vi känner oss nöjda med, så lär vi oss på köpet och på så sätt får vi en högre medvetenhet. Om kvalitén finns där från början, om grundmaterialet är bra – om kärleken finns där – då kan man tillsammans skapa ett helt fantastiskt mästerverk!

Var tacksam för dina relationer och vad dem ger dig. Var tacksam för allt dem lär dig, se dem som dina läromästare, även de som du kan uppfatta som krävande. Var tacksam för varje gång du lär dig någonting nytt och tänk på den där fyren och hur du hela tiden är påväg uppåt!

Livet är en fantastisk skola! Livet är så fullt av möjligheter! Ditt liv är en välsignelse och potentialen är ändlös – så lev, älska, skratta och njut!

Att helas eller förgöras

Denna starka kraft, så kraftfull, så stor och oövervinnelig. En kraft som kan både hela dig men som också kan förgöra dig. Vad skulle du göra med en sådan kraft? Det skulle kunna vara din väg till största lyckan i livet, men det skulle också kunna vara din väg till största olyckan och smärtan i livet. Utgången kan du inte veta innan du nyttjar kraften, och resultatet är 50/50. Skulle du våga använda dig av denna kraft?

Kraften har ett namn – kärlek. Jag har inte bara min egen upplevelse, utan jag har också mött så många människor som delat med sig av sina tankar och upplevelser kring kärlek. Det är inte konstigt att det är många människor som brottas med problem här. Jag slås av hur vanligt det är att många människor inte vågar gå in i känslorna, i kärleken de känner för en annan person. För det är en risk. Har vi en gång blivit brända så sätter det sina spår. Jaget, eller vårat ego, kommer ihåg smärtan av att bli lämnad eller bortvald. Att inte gå in i ett nytt förhållande igen är det mest ”logiska” för egot, för att skydda dig från att uppleva den smärtan igen. Att få sitt hjärta krossat kan vara en av de värsta av smärtor vi kan uppleva.

Jag tror att vår själ livnär sig på kärlek, i alla dess former. Vår själ, vårat innersta längtar hela tiden efter detta. Men vårat jag, eller egot, väljer att hålla kärleken på distans. Vi kan helas med kärlek men vi kan också få våra hjärtan krossade. Kanske är det detta som jaget tvekar inför. Att ge sig hän, och följa med innebär en risk, det mest fruktade – att förlora kärleken. Detta är människans sårbarhet, vår akilleshäl, och det enda försvar mot smärtan är att jaget tar distans till kärleken. För den som inte ger sig in i leken, behöver inte leken tåla. Så väldigt ofta när vi börjar uppleva starkare känslor så kapitulerar vi. Vi är rädda för att bli sårade, för att bli lämnade, för att förlora kärleken. Så vi lämnar innan vi blir lämnade. Vi avslutar innan något kanske ens börjat.

Nackdelen med detta är, som du säkert kan lista ut, att vi heller aldrig kommer ge oss möjligheten att faktiskt möta den stora kärleken i livet, möjligheten till att få uppleva delad lycka och denna enorma kraft med en annan människa, om vi alltid kapitulerar. Jag tror att saker händer av en anledning. Vi är här för att samla på oss erfarenheter och insikter, och jag tror att vi faktiskt, hur provocerande det än kan låta, någon gång måste få våra hjärtan krossade. En sådan upplevelse kan ge de största insikterna, det kan ge oss de största lärdomarna som kan påverka din personliga utveckling och förändra dig som person till det bättre. Så istället för att se kärlek som ett farligt vågspel, med risk att bli förgjord, så kanske vi kan välja att se det som en möjlighet till healing, lycka och lärdom?

Slutligen, den som aldrig vågar satsa, kommer aldrig att förlora, visst är det så. Men kom ihåg, att den som aldrig satsar kan heller aldrig vinna. Det är nämligen bara den som vågar satsa, som kan vinna. Är du redo att ta en chans? Är du redo att öppna upp för den potentiella kärleken? Är du redo att få möjligheten att helas av kärlekens enorma kraft?

Att rymma från känslorna

Jag tror att vi alla någon gång, mer eller mindre, har velat undvika någonting som vi upplevt som jobbigt här i livet. Oftast så är det i grund och botten en känsla vi vill undvika. Kanske för att det är en jobbig känsla, något som skapar oro, något som vi har svårt att acceptera, eller en känsla som vårat intellekt inte tycker passar sig just nu.

Återigen kommer jag in på det här med känslor – att de är själens språk. En känsla vill säga oss någonting, det är något som kommer ifrån hjärtat, ifrån vårat innersta. Men vi är många som gillar att springa. Det kan upplevas som det mest skonsammaste, som det mest bekvämaste, att slippa ta i tu med det där som värker, gnager, längtar, som vill göra sig hörda inom oss. Det är oftast lättare att inte känna, för ibland tycker vi att om vi känner för mycket känslor, då blir livet komplicerat …

Men vi kan springa så fort vi bara kan, vi kan springa så långt bort vi bara kan. Vi kan fortsätta vardagen utan att stanna upp, vi kan boka resor, utflykter för att åka långt bort. Vi kan döva med mat, alkohol, socker, sex, shopping, allt som ger oss ett yttre stimuli kan verka dövande. Men tyvärr är det bara för en kort stund, efteråt kommer känslan tillbaka, kanske dessutom med ett sting av dåligt samvete. Och oavsett hur snabbt eller hur långt vi springer så kommer vi inse att den där flåsande känslan är kvar i nacken.

Det spelar ingen roll vad vi gör för att förtränga, tysta eller döva det vi känner inom oss, för inom sinom tid kommer detta ifatt oss. När vi rymt ifrån mycket känslor under en lång tid, då kan det bli komplicerat, men någonstans måste vi alltid börja. Se inte detta som något fult eller jobbigt. Se detta, våra känslor, som något oerhört fint, oavsett hur svåra, jobbiga, opassande dem än är, så är det budskap till oss. Det är våra själar, vårat innersta som kommunicerar med oss och som vill vägleda oss framåt i livet!

Om vi kan försöka att ge oss tid till att stanna upp och lyssna inåt lite oftare så behöver inte allt komma över oss på en och samma gång. Det behöver inte bli så stort och läskigt då så att vi måste rymma. Första steget är att bara acceptera de känslor som rör sig inom oss. Det behöver inte betyda att vi gillar situationen eller det vi känner, men att först bara tillkännage det genom att säga: ”Jag känner detta, jag gillar inte det men jag accepterar det ändå”, där har vi tagit första steget, från att rymma till att börja lyssna på våra känslor.

Lev, älska, skratta, njut ❤️

Att våga vara i kontakt med känslor

Det krävs mod att våga vara i sina känslor. Det krävs också mod att våga öppna upp och uttrycka sina känslor. För att uttrycka sina känslor så måste du först våga vara i dem. När du är i dem så måste du känna efter. När du väl känner dina känslor så måste du förlikas med dem och acceptera dem. Detta är en process, en process som man ibland måste få låta ta sin tid. Det är en individuell sak, från person till person, beroende på vad du bär i din ryggsäck från ditt förflutna. När jag säger förflutna så menar jag det som var igår, och dagarna innan dess, så som barndom, men för dig som tror på reinkarnation, kanske även från liv innan detta. Tanken är svindlande att vi kan bära med oss upplevelser i vårat cellminne vars härkomst är från tidigare liv.

Varför är många rädda för att vara i sina känslor då? För att det kan vara obehagligt kanske du tänker. Och ja, det kan det verkligen vara, det kan kännas obehagligt och det kan göra ont. Men vad händer om vi inte är i våra känslor? Risken är att vi missar en hel del viktiga saker. Kanske missar vi viktiga händelser och viktiga människor i livet?

Dina känslor är information. Dina känslor är ett språk, själens språk. Därav är din känslor information till dig från din själ, från din ande. Jag älskar det fina uttrycket ”Själen viskar medan intellektet skriker”. Själens röst är den där tysta viskningen. Viskningen som du behöver stillhet och tystnad för att höra. För det kan vara lätt att genom intellektets högljudda röst, missa den där viskningen. Genom att lyssna till intellektet så låter du ditt ego styra dig i livet. Egot väljer de mest praktiska och tryggaste lösningarna för dig. Men tänk om det inte är meningen att du ska välja de praktiska och trygga valen varje gång? Din själ viskar ”ta höger, du ska ta avfarten till höger nu”, men intellekt skriker ”vi ska fortsätta på denna vägen som vi känner till!”. Men tänk om du missar något viktigt på den där avfarten? Tänk om du missar ditt drömjobb, din livspartner eller bara en upplevelse som skulle få dig att växa som person?

Fundera på, vad är det värt? Vad är ditt liv värt för dig? Hur vill du leva ditt liv? Vill du fortsätta rakt fram på den trygga vägen som egot känner till, eller vill du kasta dig ut, ta en avfart till höger för att se vart din själ innerst inne vill? Vågar du möta dina känslor då? Kan det då vara värt att våga stanna kvar, känna efter och sen acceptera? Det är ditt liv, och det är alltid upp till dig själv.

Det jag vill säga dig, baserat på min egen erfarenhet, så är det alltid värt att lyssna inåt och att följa hjärtat, eller själen, kalla det vad du vill. Oavsett hur smärtsamt det kan kännas, så är det inget farligt. Men det kan ta tid att komma underfund med vad som är vad, vad är mitt ego som talar och vad är min själ?

Men börja med att ge dig själv stillhet och tystnad. Stäng av tv:n, mobilen och lägg bort boken. Sätt dig ner, andas och ta kontakt med ditt hjärta genom att lägga handen på hjärtat och tänk dig att du har en koppling som går mellan din hjärna och hjärta. Föreställ dig att du plockar ner fokuset till hjärtat. Sitt där, och känn efter hur det känns. Ge dig själv ett tema i livet du funderar över, det kan vara jobb, kärlek, familj osv. Kanske kan du då rent fysiskt känna något hända i kroppen när du tänker på ditt tema? Vad är din känsla just nu? Vad är det första som dyker upp? Det kan vara en känsla, en bild, ett ljud, det första som kommer till dig, det är din själ, men det som kommer direkt efter är ditt intellekt. Tillåt dig att känna, och stanna kvar i känslan. Är den obehaglig så acceptera det. Det är först när du vågat stanna kvar och accepterat känslan som du kan förstå vad du innerst inne vill.

Ha mod att känna efter vad dina känslor säger dig. Ge dig själv det, för du förtjänar det fina som kan komma av det. Ha tålamod, ta ett steg i taget, tillåt dig att känna och lyssna till den där viskningen ❤️

När livet ställs på ända

Ibland ställer sig livet på ända och ofta så är det på en och samma gång.
Det är ungefär som den gången när vägghyllorna med gamla porslinsföremål rasade. En vägghylla släppte plötsligt från sitt fäste och allt där på rasade ner i en sådan kraft och med sådan fart att det på vägen ner hinner dra med sig alla andra hyllor också, för att till sist landa på golvet i en enda hög av spruckna, söndriga och vissa helt förstörda föremål. Det var svårt när jag stod där i chock och tittade på den stora röran. Jag tänkte – Hur gick det här till? Det gick så snabbt, på ett enda ögonblick så var väggen tom och allt låg i en enda hög på marken. Jag tänkte – Hur fasen ska detta kunna fixas igen? Det var inte bara en hylla som rasade, utan alla hyllor rasade på en och samma gång. Vad ska jag nu göra? Hur ska jag få ordning på detta? Var ska jag börja? För samtidigt som hela den där röran måste tas itu med så får jag ju inte glömma av resten av hemmet som måste underhållas för att fortsätta som vanligt.

Det tar energi. Men sanningen är att det finns inga genvägar, det är bara att kavla upp ärmarna och ta tag i den översta saken i den högen och sedan ta en sak i taget. Ta upp en sak, granska den. Okej, den är sprucken men fortfarande vacker, ska jag spara den där fastän den är sprucken? Kanske kan jag vrida på den där lilla saken så att sprickan inte syns. Men hjälper det? För varje gång jag ser den så vet jag ju att den inte är sådär perfekt som jag vill att den skall vara, för jag har gömt den där sprickan på baksidan, dessutom vet jag inte för den skulle kunna gå sönder i vilken sekund som helst. Nästa sak jag plockar upp har gått i flera bitar. Jag frågar mig själv, går den här att laga? Kan jag rädda den här? Eller skall jag tvingas att släppa taget om den och slänga den? Sådär fortsätter det tills högen till sist är tom.

När högen är borta så är jag trött, jag vill bara lägga mig på soffan och sova i flera dagar, återhämta mig. Men så tänker jag att nu när hyllorna ändå är nere så kanske jag skulle passat på att måla om väggen där bakom hyllorna? Så jag gör det och när jag sedan sätter tillbaka de tomma hyllplanen så inser jag, dels hur fint det blev, men också hur mycket plats jag nu har fått för nya saker att sätta där på hyllan. Om de där hyllorna inte hade rasat ner samtidigt, så skulle jag aldrig ha fått tummen ur att målat den där väggen och inte heller skulle jag fått möjligheten att fylla de där väggplanen med nya, hela och fina saker.

Så när man står där mitt i det, då är det jobbigt, ja det kan vara outhärdligt. Men tänk då på den dagen, då du kommer att stå där och allt är rent, fint och uppstädat, då kommer du förhoppningsvis vara glad att det där väggfästet släppte och tog med sig alla dina hyllor, för det gav dig i slutändan plats för nya och väldigt fina saker.

Sökandet efter sanningen

Vem har alla svar? Vem besitter denna gudomliga roll att kunna svara på livets stora frågor? Som, vad innebär det att säga ja till livet? Vad innebär det att ta vara på livet, eller att leva livet? Carpe diem och allt det där? Vad är mitt syfte? Varför är jag ens här? Vad är rätt för mig? Vart ska jag?

Ja om du förväntar dig ett svar, så är jag ledsen, jag har tyvärr inte det. Men jag vet en som har svaret! Japp, du hörde rätt, jag vet en som har det gudomliga och heliga svaret! Nyfiken? Ja jag förstår det, men kanske kommer du inte att uppskatta mitt svar. För idag vill vi gärna ha snabba och enkla svar. Och den som har svaret kanske inte alltid tycker det är så enkelt att komma upp med det, och dessutom så kan det ibland ta lite tid. Men vem är då denna magiska och gudomliga varelse som besitter svaren på livets stora frågor? Det är inte jag, det är inte dina föräldrar, det är inte din partner, det är inte din terapeut, det är inte någon typ av guru och det är inte heller några böcker som besitter alla dessa svar.

Sanningen är att det är DU. Ja, du är den där magiska och gudomliga varelsen som besitter sanningen om dig själv!
Det är så väldigt lätt att leta efter sanningen någon annanstans, att jaga runt på ett ställe utanför sig själv, som om vi har tappat en del. Som en borttappad nyckel som vi letar efter för att kunna låsa upp. Men sanningen är att du har den där nyckeln och har haft hela tiden medan du jagat runt och letat över hela jordklotet eller läst ett femtiotal självhjälpsböcker för att hitta den del som ”saknas” eller för att hitta svaren.

När vi söker efter någonting så innebär det att vi tror att något saknas, men sanningen är att det aldrig saknas något, för du har det inom dig, hela tiden. Men du har bara inte funnit det, och det är en stor skillnad!

Hur gör man då för att finna sanningen och svaren? Ibland behöver vi hjälp och råd med hur vi ska göra för att finna de där nycklarna. Då kan man ta till hjälp, av tex en coach, någon som kan finnas där som ett bollplank, eller som ditt verktyg att plocka fram svaren inom dig, men själva jobbet kan ingen annan än du göra.
Meditation, tystnad och stillhet kan vi också behöva för att riktigt höra svaren. Någon klok person sa, att intellektet skriker medan själen viskar. Just därför kan det vara så viktigt att få den där tysta stunden där du kan öva på att dämpa det högljudda intellektet och lyssna till den där viskningen inom dig, för det är just den som bär på alla svar.

När vi inser att vi besitter all den där sanningen som vi sökt efter, att vi sitter på alla nycklar till vårat livs framtid, först då kan vi sluta jaga runt utanför oss själva och börja tittat inåt, och då på riktigt börja få fatt i sanningen, i din sanning!

Begränsningar

Lever du ditt liv som den du vill vara och på det sätt du vill? Eller lever du ett liv med begränsningar som hindrar dig från att leva fullt ut?

Begränsningar, ett synonymt ord är reduktion, eller ofullkomlig. Det är något som är minskat, något som inte är helt. Något som inte kan, eller inte får lov att expandera och vara helt. Det kan vara du, din själ, ditt hjärta, dina drömmar, dina önskningar, hela du som inte får lov att vara hel och fullkomlig. Vad är helt och fullkomligt då? Det är ett svar bara du själv vet, för det är det som din själ viskar om du stannar upp och lyssnar, det är det som ditt hjärta bultar extra hårt för. I varje människa finns en dröm om något, en dröm om lycka, hälsa, framgång, kärlek eller vad det än må vara. Det kan vara en stark önskan om att få vara med den man älskar, det kan vara en dröm om ett mål man vill uppfylla eller längtan efter att våga vara sig själv och bli respekterad och acceptera för just det.

När vi inte tillåter oss själva, eller inte får lov att göra eller vara så som vårat hjärta vill då är vi inte heller hela. Begränsningar är något som vi antigen medvetet eller omedvetet sätter på oss själva, men det kan också vara någon eller något utanför oss själva som får oss att sätta begränsningar på oss själva. Det får oss att lägga band på oss själva och våra önskningar. Det är så lätt att ”nöja” sig med saker och ting. Man nöjer sig med den där partnern fast man inte är lycklig för det är tryggt eller bekvämt att ha någon där, nöjer sig med det där jobbet trots att man drömmer om något annat för att man tror att det bara är det man klarar av, eller nöjer sig med den där lönen för man tror att det är den man är värd fast än man egentligen tycker att man gör ett bra jobb som förtjänar mer, nöjer sig med livet för den där drömmen man har är ändå omöjlig, nöjer sig med sitt boende fastän man vantrivs för att man ändå inte har råd med drömhuset. Vem är det som säger alla dessa saker som vi tar som sanningar och som sedan sätter begränsningar på oss? Vem är det som säger att du inte skulle hitta kärleken och lyckan med någon annan? Eller vem är det som säger att du inte skulle kunna lyckas med din dröm eller att du inte förtjänar en bättre lön? Är det du själv som säger det? Eller är det präglingar från din uppväxt? Eller är det någon vedertagen ”sanning” som florerar i samhället? Vi kanske ”nöjer” oss med det näst bästa alternativet för det är det som anses mer lämpligt, mer troligt, mer simpelt eller mer accepterat.

Men vad finns egentligen där under alla begränsningar? Om du klipper alla band som håller dig bunden, frigör dig från fotbojor och kedjor som hållit dig fången. Vad finns då där under alla pålagringar om du skalar av? Skala av din omgivnings uppfattning om dig, skala av samhällets förväntningar på dig, skala av dig dina egna begränsande tankar och uppfattningar om dig själv. Vad finns där inne om du börjar leta ordentligt och tar dig ända in till kärnan, in till hjärtat där själens essens finns. Vad finns där? Vem är du där? Vad har du för drömmar och önskningar där? Vad vill du där? Ställ dig frågan ”Om jag får drömma helt fritt … Vem är jag då? Vad vill jag då? Vad längtar jag efter då?”

Jag tycker aldrig du ska ”nöja” dig, du förtjänar mer än så! Gör dig av med det som begränsar dig från att vara ditt autentiska jag. Du förtjänar att i alla bemärkelser, leva ditt liv fullt ut. DU förtjänar det ❤️