Jag vill känna att jag lever

I stunder av smärta och sorg kan vi finna styrka och insikter. I fredags fick jag ta avsked av en person som lämnat jordelivet alldeles för tidigt. Trots min tro på att vi enbart lämnar jorden fysiskt, att vår själ är evig och går vidare till andra sidan, så är det trots det en enorm tomhet när någon går vidare före oss. På begravningen fick vi lyssna till den vackra sången ”Gabriellas sång”. Medan jag lyssnade till orden så virvlade tankarna och känslorna runt omkring inom mig.

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

”Gabriellas sång”, skriven av Stefan Nilsson

När jag var 19 år så tatuerade jag in några grekiska ord på min arm. Ord som jag förevigt vill bli påmind om. Ζήσε τη Ζωή – Lev livet. Jag har alltid levt efter mottot att livet ska levas, att fånga varje dag och inte skjuta upp saker. Jag har försökt att leva i nuet. Kanske kan en anledning vara för att jag själv sett hur snabbt min mamma blev sjuk i MS och hamnade i rullstol. Min mamma som var aktiv, som älskade att spela fotboll och dansa. Att uppleva sådant på nära håll får en att inse att livet kan förändras snabbare än vad vi tror. Det fick mig att förstå hur skört livet är och att vi inte kan ta det för givet.

Jag har verkligen försökt att leva till fullo. Men idag när den vackra låten ”Gabriellas sång” sjöngs i kyrkan och tårarna rann så blev det en påminnelse. En påminnelse om att verkligen göra det man älskar trots sina rädslor. För man vet ALDRIG om man har en morgondag. Vi kan bara leva nu, för vi vet inte om vi har något sen. Det gjorde mig också ledsen av insikten om hur många människor som inte lever livet. Om livet nu är så skört och kan förändras eller ta slut på ett ögonblick, då borde vi ju verkligen ta till vara på det? För att göra det så måste vi sluta att vara så in i bänken rädda! Rädda för att göra fel. Rädda för vad andra ska tycka. Rädda för att göra tvärtemot än vad samhället lärt oss. Rädda för att bli avvisade. Rädda för att göra bort oss. Rädda för att visa vårt sanna jag. Rädda för att sätta ner foten. Rädda för att uttrycka våra behov. Rädda för att vara sårbara. Rädda för att bli sårade. Rädda för känslor. Rädda för kärleken. Rädda för att misslyckas. Rädda för att bli sjuka. Rädda för att dö. Rädda för att leva. Så många lever i rädsla. Så många tillåter rädslorna att styra livet och göra avkall på drömmar, känslor och sann kärlek. Vi måste överkomma våra rädslor, och inte låta dem hålla oss tillbaka från att leva vårat liv till fullo. Vi får inte spilla dyrbar tid genom att inte göra det vi vill eller vara med dem vi vill. För det är att vara nonchalanta mot livet! Att vara nonchalanta mot oss själva! Jag är så trött på det! Så trött på att rädslor ska stå i vägen. Jag har fått nog!

Livet pågår just i denna stund. Här och nu. Vi ska ta tillvara på tiden. Vi ska ta tillfället i akt att göra det vi drömmer om, att göra det vi älskar, att älska, att förlåta, att uttrycka hur mycket vi älskar varandra, att spendera tid men dem som är viktiga för oss, att visa världen vilka vi är, att leva. Här med svär jag att jag ska göra mitt bästa för att aldrig mer låta obefogade rädslor att styra mitt liv. Livet skall levas till fullo. Jag vill känna att jag lever – Är du med mig?

Dags att gå vidare

Det kan vara tufft och även svårt att inse när det är dags att lämna en relation, när det är dags att fortsätta framåt på egen hand. Såhär ser livet ut, vi alla utvecklas individuellt. Ibland växer vi tillsammans men ibland växer vi ifrån varandra, åt var sitt håll. Oavsett om det är i ett långt förhållande eller om det är i ett helt nytt, så tror jag att när båda parterna inte är på samma ställe i livet på samma gång så kan det vara svårt att mötas fullt ut. Det är som att vi inte ligger på samma frekvens rent energimässigt, det är svårt att få en match då. Om någon sänder ut sin radiostation på 105,9 och mottagaren har sin på 104,9, så kommer det fortfarande gå att höra vad som sägs men det kommer antagligen brusa och vara en del störningar. Om den andre knappar in 98,0 så kommer det antagligen inte gå att höra något alls, för det är alldeles för långt ifrån 105,9. Men om både den som sänder ut och den som tar emot har sin på 105,9, då kommer det vara en match där mottagningen är helt klar.

Vi vill väldigt gärna möta vår partner på samma frekvens som oss själva, för det är då vi känner att vi verkligen kan förstå varandra och kanske har vi även liknande värderingar i livet. Hur fint vore det inte att få vandra hand i hand jämsides på samma väg genom livet med någon du älskar? Det är fantastiskt! Men det kan ibland vara svårt att acceptera att alla inte är menade att följa vår väg, ibland tar den gemensamma vägen slut vid ett vägskäl.

”Det krävs två för att dansa tango”

.

Oavsett om det är ett långt förhållande från tidigare eller om det är ett helt nytt så är det viktigt med en balans i en relation. Vi kan göra mycket, vi kan finnas där för någon, stötta, bekräfta och ge av oss själva. Men när det kommer till kärlek så kan vi inte bara ge förbehållslöst hur länge som helst. Det skall hela tiden finnas en balans för en sund relation. Du ska komma ihåg att du förtjänar att få tillbaka minst lika mycket som du ger. En relation är att ge och ta, inte bara att en ger och en tar. Det är viktigt att man möter varandra halvvägs. I en relation är man två, en ska inte behöva gå hela vägen till den andre, man måste mötas på mitten. Båda tar var sitt steg mot varandra, båda gör sitt jobb, båda tar sitt ansvar och man möts halvvägs. En relation ska vara balans, harmoni. En relation ska vara något man skapar tillsammans med en annan människa.

Att inse och sedan acceptera att det är en obalans kan vara tufft, för ofta vill vi så mycket, vi vill att saker ska fungera. Men här är det viktigt att vi tänker på oss själva, det handlar om self-love och självrespekt. Känn efter hur långt du kan gå, gör det du kan, var öppen och ärlig med dina känslor, prata, ge möjligheter, ge kärlek, ge omtanke, ge av ditt tålamod. Men när du gjort det fullt ut, när du gjort allt du kan och den andre personen ändå inte kan möta dig i det, då måste du respektera det. Vi kan försöka att släpa någon framåt för att få med oss den personen på vår resa och vi kan välja att vänta in personen. Men till sist finns det en gräns. Detta är ingenting vi ska behöva göra. Vi ska inte behöva sätta våra liv på ”hold” för någon annan, inte heller ska vi behöva kämpa och slita för att försöka få med någon. Då är det bättre att låta bli. Att släppa taget och gå vidare.

Det är inte alltid lätt, men se värdet i ditt egna liv och fokusera på det du ska göra istället. Se vad ditt livssyfte eller din dröm är och fokusera på det. Du är för viktig för att sätta dig själv åt sidan. Du förtjänar att bli bemött halvvägs. Du förtjänar att bli bemött i kärlek, att bli sedd och bekräftad. Du förtjänar att få ta emot lika mycket kärlek som du ger.

Så släpp taget eller sluta vänta, fokusera framåt på din väg. Det kanske inte är vad du önskade just nu, men för nu så fortsätt framåt på din egen väg i livet. Kanske är det inte meningen att den personen ska vandra med dig, kanske dyker det upp en ny person som slår följe med dig, kanske korsas nya vägar med din? Och om det är meningen att den där personen ska vandra jämsides med dig så får den personen helt enkelt komma ikapp när hen känner sig redo. Ha tillit till att allt blir som det är menat att bli.

Tids nog kommer någon, antingen någon som kommer ikapp bakifrån eller någon ny framifrån, och tar din hand för att vandra tillsammans med dig. Tills dess så fortsätt framåt på egen hand! Fortsätt mot ditt syfte, mot din dröm! Du är stark, du är fantastisk!❤️🌟

På återseende

Har du någonsin blickat in i en annan människas ögon och känt att det finns något djupare mellan er? Att det finns något välbekant, en känsla av ”hemma” eller en djup samhörighet? En känsla av ni setts tidigare? Du kan då vara säker på att detta är någon du fått återse från ett tidigare liv. Många är dem som skräms av det vi kallar döden. Det kan vara ett mörkt och tungt ämne. Det här inlägget är inget sådant, tvärtom, detta handlar om när du får återse en älskad, någon du levt med i ett tidigare liv.

Jag vill bara tillägga att jag skriver utifrån min tro och min upplevelse här. Sedan är det alltid upp till dig att känna hur du känner inför det, vad som resonerar med dig och själv välja din egen sanning. Men min sanning är att vi aldrig dör. Våra själar reser vidare när vår fysiska kropp är gammal, sliten och till sist förbrukad. Vi har haft flera tidigare liv, och vi kommer få nya liv framför oss. Vi kommer till jorden för att lära oss, för att utvecklas, för att nå en högre medvetenhet. Vi lär av våra medmänniskor. Ibland är vi läraren för någon annan, ibland är vi eleven.

Tidigare liv är något enormt fascinerande. Som en sak är hur vi kan bära på trauman från upplevelser bortom detta livet, som sträcker sig så långt tillbaka som till liv innan detta. Kanske har du alltid haft ett speciellt beteende, en speciell känsla, en speciell rädsla som du inte kan förstå, hur mycket du än letar i ditt förflutna så kan du inte förstå hur den uppstått? Detta är ett sådant tillfälle där det kan finnas sådant som ligger kvar från tidigare liv. Jag har själv flera egna upplevelser där jag har fått återuppleva mina tidigare liv, som har kunnat förklara mycket för mig som jag tidigare inte förstått. Beteenden och mönster i mitt liv som uppkommit från tidigare liv. Om vår själ aldrig dör, så blir det logiskt att vi alltid bär med oss de upplevelser som vi haft tidigare, lagrade i själens minnesbank. Har vi, av någon anledning, inte bearbetat dem färdigt tidigare så ligger dem där som öppna sår. Genom att bli medveten om dessa, och att de ligger i vårat förflutna och inte längre kan skada oss så kan vi få möjligheten att läka det där såret. Låta varet och skiten komma upp så att ett fint litet ärr kan bildas istället. Vi kan då äntligen släppa den rädsla eller bryta det mönster vi tidigare haft och bli fria!

Har du någonsin blickat in i en annan människas ögon och känt att det finns något djupare mellan er? Att det finns något välbekant, en känsla av ”hemma” eller en djup samhörighet. En känsla av ni setts tidigare? Du kan då vara säker på att detta är någon du fått återse från ett tidigare liv. Hur fantastiskt är inte detta? Jag blir så rörd av bara tanken. Kanske levde du tillsammans med din stora kärlek i ett tidigare liv, ett liv som på något sätt avslutades på ett sätt som ingen av er önskade?

Jag har själv återupplevt ett tidigare liv och hur min älskade togs ifrån mig genom döden. I det livet visste jag inte mer, jag trodde inte man någonsin skulle kunna ses igen. Så jag blev helt totalt krossad och jag levde olycklig resten av det livet, tills jag en dag inte stod ut längre. Det är en mycket tragisk historia. Men det vackraste av detta är att jag idag, i detta liv har fått återse den personen. Den personen som jag älskade av hela mitt väsen, som togs ifrån mig genom en olycka som gjorde att hon dog. Idag, i detta liv, så har jag fått turen att återse henne, idag är hon min vän. När den insikten träffade mig, att här är jag idag, levande, i en ny tid, på ett nytt ställe och här återses vi på denna jord, på samma ställe i världen. Allt detta bara för att vi som själar har en så djup kontakt till varandra och för att jag dessutom skulle få denna insikten och lärdomen. Ungefär som på en teater, där skådespelaren ibland går av scenen, men bara för att gå in bakom kulisserna för att byta kostym innan de åter kommer ut på scenen igen. Oavsett vilken kostym vi har så är vi densamma där innanför, och vi kan, trots den nya kostymen, känna igen varandra, nämligen på ögonen. Det ligger mycket i uttrycket att ögonen är själens spegel.

Tänk bara så vackert det är att få chansen att ses igen, ett liv i en svunnen tid där vi inte fick leva det liv till fullo som vi önskade. Nu har vi givits en ny chans. Vi har längtat efter varandra, så länge och till sist har vi kommit ut på scenen i samma stund bara för att äntligen få återse varandra, för att efter all denna längtan få hamna i varandras varma trygga famn igen. En stark kärlek och en stark förbindelse mellan två själar kan aldrig försvinna. Inte ens det som vi kallar döden kan skilja dessa två åt.

Livet är på så sätt evigt, och kärleken mellan två själar kommer föra dem samman igen. Oavsett om det är i nästa liv, eller om det är i just denna stund.

Skapa och forma dina relationer

Hela livet är en stor skola där vi hela tiden lär, genom mötet med oss själva och genom mötet med andra som speglar oss. När vi zoomar ut en bit och kan se hela bilden så är det lättare att se vad det var som vi skulle lära oss i denna stunden i livet. Varenda gång en ny insikt landar in så känner man hur man växer och ens medvetenhet expanderar. Med en större medvetenhet kan man se och förstå mer i livet. Det är ungefär som att jämföra med en fyr, när vi får en ny insikt, när vi lärt oss något nytt, då ökar vår medvetenhet, då kan vi ta ett steg upp för trappan. När man är högt upp i den där fyren då är det väldigt lätt att få en god sikt genom att blicka ut över ett större område och se hela bilden, än om man är längst nere i fyren och kanske inte kan se något alls för träden som är i vägen och skymmer sikten.

Jag känner mig så välsignad när jag får insikter. Det kan vara lätt att läsa något eller att höra något, men när jag verkligen på djupet förstår någonting – då jag får den där insikten som känns i hela kroppen när den landar in. Den upplevelsen gör mig så glad och tacksam. För mig är en insikt en medvetenhet om att jag precis lärt mig någonting nytt och när jag upplever det nu för tiden så får jag en eufori känsla i kroppen. Det är fantastiskt! Jag uppskattar så mycket att få nya lärdomar! Här om dagen så träffade en ny insikt mig som en blixt från en klar himmel. Baaam, sa det! Det var egentligen något jag redan visste om, något mitt logiska tänkande, något som mitt huvud kunde förstå. Men det är en stor skillnad på att tänka något och att känna något. När insikten trillade in så kunde jag känna det i hela kroppen, jag kunde förstå i hjärtat, inte bara intellektuellt.

Väldigt ofta har vi ett skevt förhållningssätt till hur relationer skall vara. När jag säger relationer så menar jag alla typer av samvaro med andra människor – familj, vänner, partners, kollegor och så vidare. Vi kan ibland vara väldigt trångsynta när det kommer till relationer. Vi har förväntningar på att saker och ting skall komma till oss helt färdigt.

Tänk dig att du vill köpa en kopp gjord av keramik. Den levereras antagligen till din dörr, inpacketerat i vackert presentpapper och att allt är helt perfekt. Det vore ju i och för sig oerhört skönt, då skulle vi slippa göra någonting alls. Vi skulle inte behöva tillverka den där koppen och allt jobb som ligger bakom tillverkningen, den fina inpackningen och leveransen till din dörr. Men vad skulle vi då lära oss? Och skulle den där koppen bli personlig för dig?

Tänk istället om du får en lerklump, av bästa möjliga kvalité, den kan du forma och av den kan du skapa precis exakt vad du vill. Den där lerklumpen har en sådan stor potential, att du skulle kunna göra nästan vad som helst med den. Du kan välja om du vill ha en kopp eller kanske vill du hellre ha ett fat? Det som krävs från dig är lite ansträngning i form av tid, energi och kärlek. Genom att jobba med den där lerklumpen så kan du forma en kopp, precis så som du vill att den ska se ut, tänk dessutom så mycket du skulle lära dig på vägen!

Såhär tänker jag att det är med relationer, framförallt när det kommer till partners. Ibland förväntar vi oss att den där personen ska komma in i vårat liv, pang boom säger det och allt bara är helt fantastiskt från start! Eller? Hur ofta händer det, egentligen? Kan det vara så att vi är lite för trångsynta om vi tror att detta är det enda sättet det skall vara på? Kanske kan det vara så att relationer behöver man snarare jobba med? Det viktigaste är att det där man utgår ifrån, att själva grundmaterialet är bra och av fin kvalité. Så att vi sedan kan forma den till att bli så som vi vill ha det. Relationer kommer nog ganska sällan in i våra liv helt färdiga och perfekta. Det är inte meningen, vad ska vi då lära oss som kan ge oss insikterna så att vi kan få klättra uppåt i den där fyren? Jag tror att vi behöver jobba tillsammans med den andra personen. Att man hjälper varandra, man utmanar varandras rädslor men man stöttar varandra i dem också, man hjälper varandra att växa helt enkelt. Då kan vi forma den relation vi önskar, tillsammans. Samtidigt som vi strävar mot något som vi känner oss nöjda med, så lär vi oss på köpet och på så sätt får vi en högre medvetenhet. Om kvalitén finns där från början, om grundmaterialet är bra – om kärleken finns där – då kan man tillsammans skapa ett helt fantastiskt mästerverk!

Var tacksam för dina relationer och vad dem ger dig. Var tacksam för allt dem lär dig, se dem som dina läromästare, även de som du kan uppfatta som krävande. Var tacksam för varje gång du lär dig någonting nytt och tänk på den där fyren och hur du hela tiden är påväg uppåt!

Livet är en fantastisk skola! Livet är så fullt av möjligheter! Ditt liv är en välsignelse och potentialen är ändlös – så lev, älska, skratta och njut!

Att helas eller förgöras

Denna starka kraft, så kraftfull, så stor och oövervinnelig. En kraft som kan både hela dig men som också kan förgöra dig. Vad skulle du göra med en sådan kraft? Det skulle kunna vara din väg till största lyckan i livet, men det skulle också kunna vara din väg till största olyckan och smärtan i livet. Utgången kan du inte veta innan du nyttjar kraften, och resultatet är 50/50. Skulle du våga använda dig av denna kraft?

Kraften har ett namn – kärlek. Jag har inte bara min egen upplevelse, utan jag har också mött så många människor som delat med sig av sina tankar och upplevelser kring kärlek. Det är inte konstigt att det är många människor som brottas med problem här. Jag slås av hur vanligt det är att många människor inte vågar gå in i känslorna, i kärleken de känner för en annan person. För det är en risk. Har vi en gång blivit brända så sätter det sina spår. Jaget, eller vårat ego, kommer ihåg smärtan av att bli lämnad eller bortvald. Att inte gå in i ett nytt förhållande igen är det mest ”logiska” för egot, för att skydda dig från att uppleva den smärtan igen. Att få sitt hjärta krossat kan vara en av de värsta av smärtor vi kan uppleva.

Jag tror att vår själ livnär sig på kärlek, i alla dess former. Vår själ, vårat innersta längtar hela tiden efter detta. Men vårat jag, eller egot, väljer att hålla kärleken på distans. Vi kan helas med kärlek men vi kan också få våra hjärtan krossade. Kanske är det detta som jaget tvekar inför. Att ge sig hän, och följa med innebär en risk, det mest fruktade – att förlora kärleken. Detta är människans sårbarhet, vår akilleshäl, och det enda försvar mot smärtan är att jaget tar distans till kärleken. För den som inte ger sig in i leken, behöver inte leken tåla. Så väldigt ofta när vi börjar uppleva starkare känslor så kapitulerar vi. Vi är rädda för att bli sårade, för att bli lämnade, för att förlora kärleken. Så vi lämnar innan vi blir lämnade. Vi avslutar innan något kanske ens börjat.

Nackdelen med detta är, som du säkert kan lista ut, att vi heller aldrig kommer ge oss möjligheten att faktiskt möta den stora kärleken i livet, möjligheten till att få uppleva delad lycka och denna enorma kraft med en annan människa, om vi alltid kapitulerar. Jag tror att saker händer av en anledning. Vi är här för att samla på oss erfarenheter och insikter, och jag tror att vi faktiskt, hur provocerande det än kan låta, någon gång måste få våra hjärtan krossade. En sådan upplevelse kan ge de största insikterna, det kan ge oss de största lärdomarna som kan påverka din personliga utveckling och förändra dig som person till det bättre. Så istället för att se kärlek som ett farligt vågspel, med risk att bli förgjord, så kanske vi kan välja att se det som en möjlighet till healing, lycka och lärdom?

Slutligen, den som aldrig vågar satsa, kommer aldrig att förlora, visst är det så. Men kom ihåg, att den som aldrig satsar kan heller aldrig vinna. Det är nämligen bara den som vågar satsa, som kan vinna. Är du redo att ta en chans? Är du redo att öppna upp för den potentiella kärleken? Är du redo att få möjligheten att helas av kärlekens enorma kraft?

Nymåne juli 2020

Nymånen som inträffade i måndags kväll syns nu på himlavalvet 🌙
Denna nymånen är speciell, det är slutet på en längre fas, där vi nu kan släppa det tuffa som varit och nu går vi in i en ny fas.
Enligt astrologin står denna veckan för villkorslös kärlek❤️

Dessutom har veckan inneburit starka energier, som jag tror många kan ha känt av. Det är en vecka där vi ”levlar upp”, vi höjer vår frekvens. När vi gör detta så är det mycket som faller bort från oss, saker som inte längre kan existera när vi befinner oss i en högre frekvens. Vi skalar av det som har lägre energier – de rädslor, beteenden, känslor, relationer och allt annat som inte längre resonerar med dig och din energi, det som inte känns rätt i hjärtat. Allt som håller dig tillbaka, håller dig nere, det är nu dags att släppa detta. För att istället fokusera framåt, fokusera på det som skänker dig sann glädje i livet, fokusera på det som är kärlek för dig. Sätt intentioner för framtiden, intentioner för dit du vill i livet.

Längre kan inte osanningar finnas kvar, vi måste bli ärliga med oss själva, ärliga med våra känslor. Att våga stå upp för vad du känner, att acceptera och att våga uttrycka detta. I villkorslös kärlek kan inte rädsla existera. Var modig och välj kärleken. Kärleken för dig själv, kärleken för dina relationer och kärleken som finns i allt det du älskar att göra.

När något kommer till ett avslut, så innebär det också att det är starten på något nytt ❤️

Rädsla kontra kärlek

”Vi har begåvats med vår personliga historia för att den ska hjälpa oss att utvecklas. Om våra upplevelser tidigt i livet gör oss rädda och arga, kommer detta att påverka vår självkänsla, våra reaktioner på orättvisa och vår trygghetskänsla. Vi vet kanske vad vi måste förändra, men vår rädsla hindrar oss från att genomföra dessa förändringar.

Om du omprövar din attityd till livet och människorna där, kan du förvandla ilskans, frustrationens, smärtans och rädslans energi till lugnets, välbefinnandets, glädjens och kärlekens energi. Om du inte gör någonting utan fortsätter att vara otålig och spänd, kommer bara dina negativa känslor att hålla i sig längre. Genom att ta makten över ditt liv kan du vakna upp till din egen verklighet och se den utifrån ditt eget sanna perspektiv.

Kärlek kan inte existera där fruktan bor och på samma sätt kan inte fruktan existera där kärlek bor. Kärlek och frid saknas inte i ditt liv. Kärlek och frid finns inom dig. De är bara dolda bakom alla de negativa känslorna och det ständiga pladdret i ditt huvud. Kärlek, glädje och lycka är naturliga tillstånd. Genom att vara lugn och stilla, genom att få en reikibehandling eller genom att helt enkelt njuta av just detta ögonblick, kan du låta en del av din ilska och frustration försvinna. Och genom att fundera över vilka livskvaliteter du skulle vilja återvinna, aktiverar du dem och drar dem till dig. Om du vill uppleva mer kärlek, är det enda du behöver göra att vara stilla och inbjuda kärleken.”

Sandi Leir-Shuffrey

Isberg

Ibland får jag påminnelser om insikten om hur olika långt vi alla har kommit i livet. Något som är en självklarhet för mig själv är något som kanske inte ens finns på kartan för en annan. Det är viktigt att komma ihåg att alltid respektera alla oavsett hur långt vi har kommit i vår utveckling. Det kommer alltid finns någon framför dig och någon bakom dig.

Det är så lätt att döma en person. Det skrämmer mig ibland att höra hur vi människor kan uttrycka oss om människor som man egentligen inte känner. Det kan vara kändisar, som man anser att man känner, helt enkelt utefter vad tidningarna skriver. Eller det kan vara en bekant, någon på jobbet eller någon i affären. Vi ska vara försiktiga med att döma andra tycker jag. Vi vet inte överhuvudtaget vad den personen har i sitt bagage eller vad som pågår inuti den personen. Det finns ofta anledningar till att vissa beter sig som dem gör, och vi vet väldigt sällan den anledningen. Istället för att uttrycka sig om att någon är konstig eller knäpp, så tycker jag vi ska tänka ett steg längre. Vad kan det bero på att den personen uppför sig så? Vad har den kanske fått vara med om som format den? Eller är vi inte intresserade av att fundera kring andra människor så ska vi låta bli att uttrycka oss om saker vi inte vet något om.

När jag för några år sedan inte mådde så bra och precis hade fått min första panikångest attack, så fick jag mig en riktig funderare. Jag vet att jag en dag gick på ett köpcenter med mycket folk i omlopp och tittade på dem jag mötte. Alla dessa människor hur uppfattade dem mig, funderade jag på. Ja, lugn och glad säkerligen? Det är det vanligaste jag får höra i alla fall. Jag höll omedvetet upp en bra fasad kanske. Men herregud så fel det skulle ha i så fall? För just då mådde jag ju så dåligt att jag helst skulle vilja gå och gömma mig. De jag mötte visste egentligen ingenting om mig. Jag tycker liknelsen med isberget är väldigt bra. Att vi ser andra människor som ett isberg, vi ser bara 10%, resterande 90% ligger under vatten och det kan vi inte se eller veta någonting om. Tänk alla de människor som jag mött i mitt yrke som säljare i butik under alla dessa år, självklart har jag också ibland uttryckt mig dumt om människor och undrat varför någon beter sig sådär eller ser ut sådär. Nu fick jag verkligen insikten att herregud så lite jag har vetat om alla dem jag mött! Precis lika lite som alla de där människorna på köpcentret jag mötte visste om mig. Kanske har flera av dem jag mött mått precis lika dåligt som jag? Eller varit med om ännu värre saker? Saker som inte ens existerar i min värld?

Jag tror, hur lamt det än kan låta, på kärleken. Det är början och slutet. Vi återkommer hela tiden till kärleken. Det är i slutändan det vi alla vill ha. Vi vill bli älskade. Jag tycker att vi ska försöka tänka mer kärleksfullt, både om oss själva och om våra medmänniskor. Vi kan försöka vara mer förstående och respektera att alla är unika och i olika stadier i sin utveckling livet ❤️