Själslig läkningsprocess

Alla mina inlägg som jag gör här på bloggen är personliga, allt jag skriver är hämtade utifrån egna erfarenheter, tagna ur mitt eget liv, lärdomar som gett mig insikter och som väckt tankar som jag gärna vill dela med mig till dig som läsare. Men idag blir det ett inlägg som är lite mer personligt än övriga inlägg, men jag hoppas att detta skall kunna vara till nytta för dig, ge dig mod att öppna upp eller vara till tröst för någon annan som känner igen sig i det jag skriver. Idag skriver jag lite om hur jag upplevt när den själsliga läkningsprocessen tagit fart inom mig.

Den senaste tiden i mitt liv har varit ganska tumult, detta på grund av den enorma läkningsprocessen som startade i mig vid årsskiftet 2019-2020, som har speedat upp min personliga utveckling. Karma, tidigare liv och oläkta sår har alla kommit på löpande band och avlöst varandra. Det har varit en enorm prövning på alla nivåer i livet, som framförallt har kantats av så mycket tvivel. Tvivel på min egen inre röst, tvivel på livet, tvivel på kärlek, tvivel på vänskap, tvivel på min kapacitet, ja tvivel på allt. Tillit har varit min livboj i detta mörka och djupa vatten av tvivel, något jag först inte ville ta hjälp av men som jag nu tvingats inse varit mitt enda hopp. När vi genomgår dessa läkningsprocesser, där saker från vårat förflutna blandat med utmaningar i nuet dyker upp en efter en, så kan det vara lätt att tappa fotfästet. Ibland har det känts som om jag stått mitt i en storm på ett halt berg vid havet, där jag försökt hålla balansen, att stå stadigt, men ibland har jag inte lyckats, utan jag har fallit. Men det är okej, så länge man inte ger sig, och tar sig upp igen! Tilliten har jag övat på, när jag väl fallit så har tillit kommit där som den räddande bojen på det stormiga havet. Tilliten till att allt en dag framöver kommer bli bra, tilliten till att det finns ett högre syfte med detta jag genomgår som jag själv ännu inte kan se, tilliten till att jag en dag kommer att se tillbaka på detta från ett lättare och ljusare ställe i livet, kanske till och med med tacksamhet för allt det jag lärt mig och för att det gjort mig tuffare och starkare.

Redan idag kan jag faktiskt blicka bakåt någon månad och känna tacksamhet för det jag genomgått, utan det hade jag inte kunnat bli den jag är just nu, eller kunna åstadkomma det jag ska i livet. Jag hade bett om att få skala löken, att hitta in till mitt autentiska jag, att läka och släppa allt jag inte har nytta av längre, och det är just detta jag fått med, bara det att allt har kommit i en sådan enorm fart, men jag är ändå tacksam. Det är så mycket detta har gett mig, sådant som jag kan använda mig av för att hjälpa andra människor. Att själv genomgå en ”skärseld” ger mig förståelse när andra människor är där, då kan jag vara den som står vid deras sida. Dessutom tror jag att genom att uppleva alla de starka känslor jag gjort så kommer jag kunna gestalta dessa så väl i min kommande bok. När man skriver medan man är i affekt så är jag säker på att den autentiska energin man förmedlar kan gå rakt in i läsarens hjärta och påverka extra starkt.

Jag är fortfarande på den där resan, jag känner att jag fortsätter att prövas var dag, även om det går lite i perioder. Känslan av att vara bipolär har dykt upp, ena dagen är allt på topp och jag är full av energi, för att sedan till nästa dag störta rakt ner i djupet då jag helst bara vill gå och gömma mig och dra täcket över huvudet. Men jag vet också att många andra människor känner av detta, och det har också att göra med skiftet i energier som vi är inne i just nu i världen. Det är ungefär som om att vi ska hitta rätt frekvens, som att vi ska byta radiokanal och det kan vara lite svårt att ställa in rätt kanal på radion, det kan vara lite svårt att hitta det exakta läget där det är helt utan brus. Allt detta är en lång historia och väldigt personlig, men en dag kommer jag dela med mig av denna resan. För om det är något jag har förstått så är det att jag ska dela med mig av allt jag genomgått, att alla mina anteckningar kring det jag upplever en dag kommer få samlas, redigeras och göras om till ett format som passar att bli läst för allmänheten. Jag ser fram emot att en dag få dela med mig av detta, att få berätta för andra, att få inspirera, att få trösta, att äntligen få förklara allt. Just nu är allt i denna läkningsprocess så färskt, så nytt, så skört att det måste få stanna hos mig, men en dag så ska jag dela allt med er där ute. Tills dess kommer jag fortsatt hålla er uppdaterade på bloggen, och jag kan redan nu avslöja att det kommer inom kort komma en serie inlägg på ett mycket spännande tema! Detta ska bli så spännande och framförallt att få höra eran respons på detta.

Till dig som just nu befinner dig i en liknande läkningsprocess i livet, till dig vill jag säga två ord – acceptans och tillit. Acceptera det du känner och upplever, även om du inte gillar det, säg då ”jag accepterar att jag inte gillar det jag upplever just nu”, detta avdramatiserar känslor och lossar dess hårda grepp kring dig. Sedan så känn tillit till att allt du upplever har ett syfte, ha tillit till att du är stark nog för detta, ha tillit till din magkänsla. Jag vet så väl att det kan vara svårt att ta in när man är nere i djupet, men det är sant – att allt kommer bli bra ❤

Släppa taget om sitt förflutna?

Vi hör ofta att vi borde släppa taget om det förflutna. Men hur gör man det? ”Ja men släpp det nu!” Kanske har du fått höra det någon gång? Men att släppa taget om något i vårat förflutna är inte alltid så enkelt som det kan låta. Det är inte alltid något vi bara kan välja sådär. Att kalla det att släppa taget kanske inte heller är det korrekta ordvalet?

Tänk dig ett barn som går till skolan med ryggsäcken på ryggen fylld med böcker. Tänk om vi skulle säga till barnet ”Vet du vad, ta av dig ryggsäcken så slipper du bära den tunga väskan”. Det skulle visserligen vara en omtänksam tanke, men tänker vi ett steg längre så skulle ju barnet inte få med sig all kunskap som den behöver ha i skolan? Om vi ser barnets ryggsäck som en av de där ryggsäckarna vi själva bär med oss, fylld med våra upplevelser och handlingar. Vi kanske tror det är det enkla och bästa att göra, att plocka bort de där tunga sakerna och göra oss av med dem bara? Men det finns en viktig aspekt i detta, om vi plockar ut en av de där sakerna från det förflutna och bara kastar bort den så hoppar vi över ett steg. Vi behöver ha kvar kunskapen av allt vi upplevt, det är detta som är livet! Men misströsta inte, de där tunga sakerna som man vill ”släppa taget om”, vi kan göra något med dem! Men att säga att vi släpper taget om det förflutna är kanske inte korrekt, ett bättre ordval borde vara att säga att vi måste LÄKA.

Så vi kallar det att vi behöver läka eller hela något i vårat förflutna. Detta kan kännas obehagligt, vårat ego fungerar i detta avseende som våran självbevarelsedrift, något som vill skydda oss från saker som kan upplevas som något som skadar oss. Uttrycket ”släppa taget” brukar innebära att vi upplevt något som negativt, annars skulle vi inte vilja göra oss av med det. Så egot skulle helt klart helst bara vilja ”släppa taget”, förtränga och gömma undan de otrevliga upplevelserna, helst på säkert avstånd, långt bort i något litet mörkt hörn. Att istället läka något, att åter igen ta upp det där till ytan, det som smärtar och sårar, att låta det komma upp igen, det vill inte egot. Min upplevelse är dock att vi ibland behöver detta, vi behöver bearbeta. Jag vet att det kan vara jobbigt för dig att höra, jag kan också drabbas av påminnelsen, sucka högt och känslan av ”nej nej nej, vill inte!” kryper i mig medan jag skakar på huvudet och backar långsamt baklänges. För det är jobbigt, och det krävs en hel del av oss som människor att ta tag i vårat förflutna. Det krävs en stor portion mod, en del självinsikt, ärlighet, acceptans och förlåtelse. Det är tunga bitar, men vi behöver detta för att kunna läka oss själva, för att hela ditt förflutna för att du ska kunna försonas med det och inte längre låta det vara något som tynger dig.

Du kommer aldrig kunna plocka bort erfarenheterna och upplevelserna, och det är inte meningen för du behöver bära med dig den kunskapen. Men du kan läka, du kan låta dig själv hela ditt förflutna. Ibland klarar vi det på egen hand, genom meditation och att göra regressioner på egen hand med mera, men ibland kan det vara skönt att få hjälp med att läka. Ibland kan det vara skönt att få prata med någon. Samtal är så läkande, att uttrycka ord högt är så oerhört mer läkande än vad vi kan förstå! Effekten den har på dig, där du högt får uttrycka det där du bär på där inne, samtidigt som du också får höra dig själv säga det, det är sådan enorm läkning! Vi behöver alla någon att prata med ibland, någon vi känner oss trygga med där vi kan få lätta på hjärtat för att läka och gå vidare i livet starkare än någonsin! ❤️

Känner du att du behöver någon att prata med? Vill du ha hjälp att läka? Hos mig kan du komma på livscoachning, samtal där vi pratar om det du behöver. Du kan också kombinera samtal med en avslappnande healing/healing massage behandling ❤️ Läs mer här: https://www.bokadirekt.se/places/power-within-kroppsverkstan-30031