Vi hör ofta att vi borde släppa taget om det förflutna. Men hur gör man det? ”Ja men släpp det nu!” Kanske har du fått höra det någon gång? Men att släppa taget om något i vårat förflutna är inte alltid så enkelt som det kan låta. Det är inte alltid något vi bara kan välja sådär. Att kalla det att släppa taget kanske inte heller är det korrekta ordvalet?

Tänk dig ett barn som går till skolan med ryggsäcken på ryggen fylld med böcker. Tänk om vi skulle säga till barnet ”Vet du vad, ta av dig ryggsäcken så slipper du bära den tunga väskan”. Det skulle visserligen vara en omtänksam tanke, men tänker vi ett steg längre så skulle ju barnet inte få med sig all kunskap som den behöver ha i skolan? Om vi ser barnets ryggsäck som en av de där ryggsäckarna vi själva bär med oss, fylld med våra upplevelser och handlingar. Vi kanske tror det är det enkla och bästa att göra, att plocka bort de där tunga sakerna och göra oss av med dem bara? Men det finns en viktig aspekt i detta, om vi plockar ut en av de där sakerna från det förflutna och bara kastar bort den så hoppar vi över ett steg. Vi behöver ha kvar kunskapen av allt vi upplevt, det är detta som är livet! Men misströsta inte, de där tunga sakerna som man vill ”släppa taget om”, vi kan göra något med dem! Men att säga att vi släpper taget om det förflutna är kanske inte korrekt, ett bättre ordval borde vara att säga att vi måste LÄKA.

Så vi kallar det att vi behöver läka eller hela något i vårat förflutna. Detta kan kännas obehagligt, vårat ego fungerar i detta avseende som våran självbevarelsedrift, något som vill skydda oss från saker som kan upplevas som något som skadar oss. Uttrycket ”släppa taget” brukar innebära att vi upplevt något som negativt, annars skulle vi inte vilja göra oss av med det. Så egot skulle helt klart helst bara vilja ”släppa taget”, förtränga och gömma undan de otrevliga upplevelserna, helst på säkert avstånd, långt bort i något litet mörkt hörn. Att istället läka något, att åter igen ta upp det där till ytan, det som smärtar och sårar, att låta det komma upp igen, det vill inte egot. Min upplevelse är dock att vi ibland behöver detta, vi behöver bearbeta. Jag vet att det kan vara jobbigt för dig att höra, jag kan också drabbas av påminnelsen, sucka högt och känslan av ”nej nej nej, vill inte!” kryper i mig medan jag skakar på huvudet och backar långsamt baklänges. För det är jobbigt, och det krävs en hel del av oss som människor att ta tag i vårat förflutna. Det krävs en stor portion mod, en del självinsikt, ärlighet, acceptans och förlåtelse. Det är tunga bitar, men vi behöver detta för att kunna läka oss själva, för att hela ditt förflutna för att du ska kunna försonas med det och inte längre låta det vara något som tynger dig.

Du kommer aldrig kunna plocka bort erfarenheterna och upplevelserna, och det är inte meningen för du behöver bära med dig den kunskapen. Men du kan läka, du kan låta dig själv hela ditt förflutna. Ibland klarar vi det på egen hand, genom meditation och att göra regressioner på egen hand med mera, men ibland kan det vara skönt att få hjälp med att läka. Ibland kan det vara skönt att få prata med någon. Samtal är så läkande, att uttrycka ord högt är så oerhört mer läkande än vad vi kan förstå! Effekten den har på dig, där du högt får uttrycka det där du bär på där inne, samtidigt som du också får höra dig själv säga det, det är sådan enorm läkning! Vi behöver alla någon att prata med ibland, någon vi känner oss trygga med där vi kan få lätta på hjärtat för att läka och gå vidare i livet starkare än någonsin! ❤️

Känner du att du behöver någon att prata med? Vill du ha hjälp att läka? Hos mig kan du komma på livscoachning, samtal där vi pratar om det du behöver. Du kan också kombinera samtal med en avslappnande healing/healing massage behandling ❤️ Läs mer här: https://www.bokadirekt.se/places/power-within-kroppsverkstan-30031