Öppna upp

Hon öppnar sin dörr, på vid gavel. Den har varit stängd så oerhört länge, men det har den varit för att hon har valt det, velat vara i fred ett tag. Men nu är det äntligen dags. När dörren väl är öppen ser hon sig förvånat om och inser att det är tomt utanför dörren. Hon kunde nästan svära på att det var någon som hade knackat på den, men när hon nu väl vågat öppna upp så är där helt tomt.
Något glimmar till på golvet och fångar hennes uppmärksamhet, hon böjer sig ner mot föremålet. När hennes fingrar greppar om det svala föremålet så blixtrar det till för hennes inre, en bild svischar förbi och sedan ser hon stjärnor. Stjärnor som faller över en gnistrande himmel där luften är varm. Hon ser de blåa, hur de glittrar mot det mörka och kontrasten är slående. En flock av bevingade varelser i olika färger flyger genom hennes mage. Hon öppnar upp handen och ser på föremålet. En nyckel. Så välbekant den är, som om hon sett den innan. Ett ljud fångar hennes uppmärksamhet och hon lyfter blicken. Framför henne vilar en korridor och i slutet av den står en röd dörr öppen på vid gavel. När hon kommer närmare ser hon att den öppna dörren har ett svart galler i dess öppning. Långsamt lägger hon händerna på gallret. Fingrarna glider över den kraftiga metallen och landar på ett stort lås. Där innanför i mörkret rör sig en gestalt. När den kommer närmare känner hon genast igen personen även fast hon inte känner honom. Han greppar om gallret och vilar sitt ansikte mot det och tittar på henne med blanka ögon. Hon gör likadant, greppar om gallret intill hans händer och tittar på honom. Det blixtrar till för hennes inre och hon ser återigen stjärnorna och det fladdrar till inom henne.
Hon sväljer hårt och minns sedan nyckeln. Sakta sätter hon det i låset och inser att den passar perfekt. Det klickar till när låser går upp. Deras blickar möts igen och det blixtrar till och de båda ser stjärnorna som faller över den sammetsblå himlen. Ett leende sprider sig över hans läppar. Hon tar ett steg åt sidan så att han ska kunna öppna gallerdörren. Hans hand vilar tvekande på handtaget och hon kan se hur fingrarna skakar. Hans blick far hastigt över henne och över korridoren bakom henne.
”Kom”, viskar hon. ”Öppna upp!”


Att våga öppna upp för dina känslor kräver ibland mod. Du kan få hjälp att låsa upp dörren, men det är alltid du själv som måste våga öppna upp och sedan ta steget ut genom dörren.

Jag upplever att många människor har tryckt undan sina känslor, buntat ihop dem och sedan låst in dem i sitt hjärta. Framförallt de känslor som vi uppfattar som dåliga eller obekväma, eller de som vi inte vill känna. Det kan vara ilska, sorg, oro, förlust, övergivenhet, skam, skuld och så vidare. Ibland även kärlek, om vi förknippar den känslan med något annat som kan kännas obekvämt, till exempel om vi har erfarenhet av att bli lämnade eller avvisade. Vissa har till och med slängt bort den där nyckeln. Men som tur är så kan ibland någon annan hjälpa dig att finna din nyckel och låsa upp ditt hjärta. Men sedan är det upp till dig om du har mod att öppna upp.

Till dig vill jag säga – du vågar! Du är modig! Du har mod att möta dina känslor! Du har kontroll över dem! Till en början kan det bli mycket som kommer på en och samma gång om du har samlat på dig ett tag. Det kan komma tårar, det kan komma ilska, det kan komma på många olika sätt. Men låt det komma! Känslorna är inte farliga, de kommer inte att förgöra dig! Att våga vara i sina känslor och visa dem när de kommer, oavsett vad det är – kärlek, glädje, uppskattning eller om det är sorg, tårar, osäkerhet – så är detta det absolut modigaste du kan göra! När du förstår att den som är i kontakt med sina känslor och vågar uttrycka dem är den starka och modiga personen så blir det lättare att släppa fram allt. Du kommer känna dig så oerhört mycket lättare efteråt och dessutom kommer du känna dig mycket mer harmonisk i ditt inre.
När du rensat ut, så kan du sedan börja ta itu med varje känsla när den väl kommer och istället för att se den som något jobbigt så kan du kanske känna tacksamhet och se den som din vägvisare i livet, det som visar dig vägen efter din själs önskan och avsikter.


Öppna din dörr och låt inte det där gallret – rädslan – stå i vägen för ditt hjärtas önskan och dina känslor. Du har mod att ta steget, du har mod att öppna upp! Du vill inte gå miste om de gnistrande stjärnfallen – så öppna upp.

Att rymma från känslorna

Jag tror att vi alla någon gång, mer eller mindre, har velat undvika någonting som vi upplevt som jobbigt här i livet. Oftast så är det i grund och botten en känsla vi vill undvika. Kanske för att det är en jobbig känsla, något som skapar oro, något som vi har svårt att acceptera, eller en känsla som vårat intellekt inte tycker passar sig just nu.

Återigen kommer jag in på det här med känslor – att de är själens språk. En känsla vill säga oss någonting, det är något som kommer ifrån hjärtat, ifrån vårat innersta. Men vi är många som gillar att springa. Det kan upplevas som det mest skonsammaste, som det mest bekvämaste, att slippa ta i tu med det där som värker, gnager, längtar, som vill göra sig hörda inom oss. Det är oftast lättare att inte känna, för ibland tycker vi att om vi känner för mycket känslor, då blir livet komplicerat …

Men vi kan springa så fort vi bara kan, vi kan springa så långt bort vi bara kan. Vi kan fortsätta vardagen utan att stanna upp, vi kan boka resor, utflykter för att åka långt bort. Vi kan döva med mat, alkohol, socker, sex, shopping, allt som ger oss ett yttre stimuli kan verka dövande. Men tyvärr är det bara för en kort stund, efteråt kommer känslan tillbaka, kanske dessutom med ett sting av dåligt samvete. Och oavsett hur snabbt eller hur långt vi springer så kommer vi inse att den där flåsande känslan är kvar i nacken.

Det spelar ingen roll vad vi gör för att förtränga, tysta eller döva det vi känner inom oss, för inom sinom tid kommer detta ifatt oss. När vi rymt ifrån mycket känslor under en lång tid, då kan det bli komplicerat, men någonstans måste vi alltid börja. Se inte detta som något fult eller jobbigt. Se detta, våra känslor, som något oerhört fint, oavsett hur svåra, jobbiga, opassande dem än är, så är det budskap till oss. Det är våra själar, vårat innersta som kommunicerar med oss och som vill vägleda oss framåt i livet!

Om vi kan försöka att ge oss tid till att stanna upp och lyssna inåt lite oftare så behöver inte allt komma över oss på en och samma gång. Det behöver inte bli så stort och läskigt då så att vi måste rymma. Första steget är att bara acceptera de känslor som rör sig inom oss. Det behöver inte betyda att vi gillar situationen eller det vi känner, men att först bara tillkännage det genom att säga: ”Jag känner detta, jag gillar inte det men jag accepterar det ändå”, där har vi tagit första steget, från att rymma till att börja lyssna på våra känslor.

Lev, älska, skratta, njut ❤️

Mod att vara annorlunda

Hur vågar man vara sig själv? Hur vågar de som sticker ut att faktiskt göra det? Var kommer deras mod ifrån? Det där modet att vara sig själv helt utan filter?

Jag är så enormt imponerad av alla dem som vågar stå emot normerna i vårt samhälle. De som vänder på det och som vågar göra revolt. De som visar att det som samhället anser vara deras avvikelse, istället är unikt och något positivt som gör dem speciella. Som Lina Watz sa i programmet Vinnarskallar: ”Jag kände direkt när jag fick på min protes att fan vad snyggt det här är! Jag är stolt över att vara amputerad!” Det är så coolt och modigt av henne att ha den inställningen tycker jag! Eller som alla dem som vågar komma ut ur garderoben, utan att veta vad de kommer att mötas av i skola, på jobb eller bland sina vänner. Alla de som vågar stå för vad dem tror på och som vågar uttrycka sig trots rädslan som antagligen finns där för hur de ska bli bemötta. Jag är så imponerad av alla er, ert mod och er enorma styrka!

Ibland kan jag tänka mig att många människor lever bakom en fasad, man kanske är osäker och det kanske känns skönt att bara få smälta in, inte synas och inte göra något väsen av sig. Men å andra sidan, vad gör man för skillnad här i världen då om man är en liten tyst grå mus? Du gör dig själv en otjänst, för i slutändan tror jag vi blir olyckliga av att gömma oss och inte vara den vi innerst inne vill. Genom att vara oss själva och våga stå för det så kan vi också lära alla andra något och vara en förebild för andra, att få fler att våga.

Undra när vi ska sluta att lägga vår uppmärksamhet på allting omkring oss, istället för att bara se till oss själva. När ska vi sluta uttrycka våra kränkande åsikter om människor vi inte känner? När ska vi sluta att lägga oss i andra människors liv? När ska vi sluta med att lägga energi på att bry oss om hur andra ser ut, eller varför andra gör som de gör, eller varför andra tycker som de gör, eller varför andra känner som de gör? När ska vi inse att vi kan bara börja med oss själva? Det finns inte någon som är perfekt, vi är människor och vi har alla fel och brister. Vi har alla begått misstag, men de där misstagen är sådant som vi behöver jobba på. Varje individ jobbar med olika delar i livet, och vi kan omöjligt veta vad andra människor jobbar på inom sig själva. Därför bör vi inte heller lägga energi på att bry oss så mycket om vad andra gör eller inte gör.

Kan vi inte bara låta alla få vara precis som dem är? All den energin som vi ödslar på andra, kan vi istället lägga på att jobba med oss själva. Jag önskar att alla människor bara kunde få vara sig själva utan att bli utsatta för kränkningar på olika sätt. Kan vi inte bara ”steppa upp” oss lite grand, växa till oss och ta till oss den insikten att det finns ingen norm och heller därför inga avvikelser. För vi är alla olika, vi har olika utmaningar i livet och olika saker vi ska lära oss.

Jag tror att när mänskligheten vuxit till sig och utvecklat sin medvetenhet, den dagen kommer vi vara fullt fokuserade på oss själva och inte ha tid att bry oss om vad andra gör eller hur andra ser ut. Då kommer vi vara så fokuserade på att jobba med oss själva och att utveckla oss. Men tills dess så kan vi väl hjälpas åt att påminna varandra om det inte finns någon ”norm”, utan vi alla är unika. Så återigen, en stor klapp på axeln full av beundran, till alla er där ute som har tagit på er ansvaret som världens förebilder. Alla ni som vågar visa samhället att det är okej att vara sig själv även om det inte är vad andra förväntar sig och till alla ni som verkligen vågar stå för vad ni tycker och tror på, ni är så enormt modiga!

Nu lanseras Power Within

God morgon!

Nu är det mycket nytt på gång i mitt liv, det känns så häftigt, men också lite nervöst.

Nu har dem ”däruppe”, mina guider, varit på mig i flera månader med budskap i olika former om att jag ska sätta igång och dela med mig av mina erfarenheter och den kunskap jag lärt mig. Först förstod jag inte alls, med lite klent självförtroende undrade jag vad jag ska lära andra? Hur, vad och varför är fortfarande inte helt klart även om det klarnar mer och mer nu.

För en vecka sedan så startade jag i alla fall mitt företag för att kunna börja utföra Reiki healing behandlingar. Men i förrgår fick jag åter igen ett budskap om att det är förnyelse på gång och att det nu är dags att börja synas! Så jag insåg att nu måste jag starta en riktig plattform med ett namn för att kunna börja marknadsföra mig och för att synas. Jag visste sedan tre dagar tillbaka vad företaget nu skulle heta, tack vare min storebror som kom på mitt företagsnamn, Power Within, när jag hade fått idétorka. Jag tycker det är ett toppen namn, som kan omfatta många olika tjänster! Under mitt företagsnamn kommer jag nämligen skriva och ge healing behandlingar, men i framtiden hoppas jag kunna erbjuda fler tjänster och behandlingar. Men så nu igår kväll, äntligen, tog jag det riktiga steget. Jag fick loggan klar, Facebook, Instagram, mejl och bloggen och kunde få presentera mitt företag för allmänheten. Så nu är det officiellt och på riktigt!

Och inatt har jag haft så mycket drömmar! Det är lustigt med drömmar. Förr trodde jag inte de betydde något, utan bara var en kompott av olika intryck från dagen, men jag har insett att drömmarna kan vara extremt träffsäkra symboler för budskap vi får från vårt undermedvetna eller uppifrån. Jag har till exempel lärt mig att om jag drömmer att jag är gravid så betyder inte det att man längtar eller vill ha barn, utan graviditet och födsel i drömmar är en symbol och står för att någonting nytt håller på att växa fram och ska snart födas fram. Någonting nytt är på gång helt enkelt! Denna dröm hade jag inatt igen. Det är så häftigt hur vi kan få budskap på flera olika sätt, bara vi är öppna för det! Är vi öppna och börjar reflektera kring vad vi får till oss så kan vi börja lära oss olika mönster och förstå vad de vill säga oss.

Den senaste tiden är det som om allting bara händer omkring mig av sig själv och att jag bara ”åker med”. Det är på ett sätt skönt för det känns som om jag får mycket hjälp uppifrån för att starta igång min verksamhet. Allt har ju gått såå fort! Jag hade inte ens tankar på att starta eget. För fem veckor sedan kom det till mig att jag skulle gå en Reiki utbildning, två veckor senare är jag utbildad Reiki healer. Två veckor efter det har jag startat företag och gjort ett behandlingsrum hemma. En vecka efter det är jag här nu och har företagsnamn, logga och sociala medier färdigt. Så på fem veckor har idén på att bli Reiki healer kommit till att jag nu står här med ett komplett företag. Jag inser nu själv hur mycket hjälp jag måste ha fått ändå för att saker ska ha gått så här fort.

Så vi får se vad den kommande tiden bär med sig för överraskningar! Tack för att just du hittat hit och tagit del av mitt inlägg idag 🙂🌟

Att släppa taget

Naturen är ett otroligt fint föredöme för oss människor hur vi ska leva med mod. På hösten släpper träden taget om löven, allt det som en gång varit så fullt av liv, ett efter ett. För en stund känns det som om ingenting kommer att växa igen. Men så snart våren hittar fram kommer knopparna och någonting nytt föds och börjar spira. Likaså måste vi människor också släppa taget om det gamla för att kunna välkomna det nya. Det kan kännas läskigt att släppa taget om det invanda och trygga. Men för att växa är detta en nödvändighet. Ingenting är oförgängligt, allt har sin tid, och likaså kommer tiden då vi också måste släppa taget. Men bara för att kunna välkomna någonting nytt och kanske ännu vackrare i våra liv ✨💗